måndag 22 november 2010

Fruset


Bloggen ligger på is. Finns inget att blogga om tycker jag. Vem vet, kanske vaknar jag till redan imorgon eller troligare till våren. Om nu någon skulle sakna mig...

måndag 18 oktober 2010

Himmelskt


För ett par dagar sedan såg jag Jupiter på himlen, så stor har jag aldrig sett planeten förrut. Det beror på att den inte varit så nära Jorden på 40 år. Nu är ju vädret emot varje chans till att se en vacker natthimmel den närmsta veckan. Men via DN fick jag tips om en fin hemsida där man kan se helt otroligt vackra bilder av den svenska fotografen och amatörastronomen Per-Magnus Hedén. Clear Skies heter sidan. Förra veckan fotade Hedén norrsken över Vallentuna. Och det bästa av allt är att man kan beundra stjärnor och planeter utan att själv behöva stå ute och frysa!
P.S. Jag har börja använda min gamla blogg Soffhörnan igen nu när Live Spaces har tagits över av Wordpress. Har döpt om sidan till Bland torpare och emigranter och tänker ha den som ren släktforskarblogg i fortsättningen. Bokmärk den om du är intresserad av släktforskning!

tisdag 12 oktober 2010

Musik att åka bil till

Eftersom digitalboxen har gått sönder och jag inte har den minsta lust att städa och tvätta, så har jag roat mig med att göra en spellista i Spotify. En lista som jag tycker passar att lyssna på i bilen. Jag har ju ingen egen bil visserligen och inte har jag Spotify i mobilen heller men man kan ju önska. Som det är nu får jag stå ut med svärmors cd som min sons kusin har fixat till henne. Den innehåller en enda låt om och om igen, nämligen denna här. Jag tyckte den var bra för några månader sedan men nu är jag TRÖTT på den! Skulle jag välja bara en enda låt att lyssna på från min spellista väljer jag denna (men skynda för videon plockas bort hela tiden):


Tears for Fears Everybody Wants to Rule the World
Uploaded by Celtiemama. - Explore more music videos.

Namn att bli kne(ä)kt av

Jag sitter och släktforskar och letar båtsmän. Finns en himla massa knektnamn, många korta och tjusiga som till exempel Lärka, Wassman, Lax eller Måse. I vår släkt heter de Glad, Gåsberg, Skräcka, Hulling och Gök. Men attans om mönstringsofficeren hade en dålig dag, då kunde man få mindre roliga namn. Tänk att presentera sig som Henrik Tjockhals eller Hans Johan Gullgosse!


Flottans tjockhalsade gullgossar!

fredag 3 september 2010

Tårtkalas med döden



Mår väldigt dåligt just nu, misstänker fel på sköldkörteln. Inget konstigt alls eftersom både mamma och mormor har/hade för hög eller för låg produktion av hormon. Men att jag ser döden i vitögat är väl att ta i. Det är bara i Sims som han stannar på tårta. Och av någon anledning diskuterar sopor?

lördag 21 augusti 2010

Emigrantöden.


Här är ett tips på en spännande sida om ett fascinerande människoöde, Titanicmannen. Ett exempel på vad man kan få fram när man släktforskar och att familjeskrönor oftast är överdrivna men ändå bitvis kan vara sanna.




I min egen släkt sägs det att min farmors farbror Carl August Wiberg grävde guld i Kalifornien. Det har jag inte kunnat bevisa ännu. Carl föddes den 16 januari 1870 i torpet Sveden under Malmö gård i Kvillinge socken i Östergötland. Han var näst äldste sonen i en barnaskara på sju. Far var arbetskarlen/torparen Henning Wiberg och mor bonddottern Helena Lovisa Andersdotter. Där torpet låg finns nu Bravikens pappersbruk, men man kan se torpargrunden och syrenbuskarna ännu.



Hur som helst så emigrerade Carl när han var 23 år gammal i september 1893 från Göteborg via Liverpool till New York. Mellan 1905 och 1910 återfinns han i New Haven, Connecticut. Han bor på 25, Woodland Street och arbetar som fastighetsskötare (janitor) på Sheffield Laboratory i New Haven. Detta har jag hittat tack vare City Directory, adressböcker från New Haven som finns på Ancestrys sidor. Det är inget som är vanligt för städer i USA, så att min släkt bor där just då är ren skär tur för mig. Eftersom hans syster Emma Helena, som emigrerade 1894 året efter Carl , skulle till New Haven så bodde troligen Carl där redan då. Har tänkt berätta mer om Emma Helena i ett annat inlägg.



1910 står det i City Directory att Carl flyttat till Pasadena i Kalifornien. Där hittar jag honom också i 1910-års census (folkräkning) , då tillsammans med hustrun Hilda M. Wiberg och sonen Harry A. Wiberg. Carl är 40 år, Hilda 33 och Harry 7 år, född i Connecticut. Enligt folkräkningen ska Hilda och Carl varit gifta i nio år. Hilda emigrerade i juli 1893, alltså samma år som Carl. Hon hette som ogift Hilda Matilda Bengtsdotter och föddes den 2 mars 1877 i Rya socken i Skåne och var bara sexton år när hon ensam emigrerar till Amerika. Hennes föräldrar är torparen Bengt Persson och hans hustru Botilla Nilsdotter. 1896 emigrerar en syster till Hilda, Eva Carolina som ska till New Haven. Så både Carl och Hilda bor förmodligen i New Haven redan från början.



Men vi återgår till Kalifornien. Pasadena tillhör Los Angeles County. Jag har inte hittat något om att man grävt guld i den trakten. Den stora guldrushen för Kaliforniens del var åren 1848-55 och då en bra bit norr om Passadena, mer exakt i Coloma som definitivt ligger närmre San Fransisco än Los Angeles. I Bodie, som ligger nära Yosemites nationalpark, var det en liten guldrush på 1870-talet. Men som sagt det är en bra bit norr om Los Angeles och flera årtionden innan Carl kommer till Amerika. Visst lockade säkert guldet även efter de stora rusherna så Carl kan ju varit och letat guld. Men jag har som sagt inte hittat några bevis för det - ännu. Snarare verkar det som om familjen Wiberg inte stannade särskilt länge i Kalifornien. För i 1920-års folkräkning bor de på 1139 Willetta Street i Phoenix, Arizona. Carl arbetar som fastighetsskötare på YMCA i Phoenix (bilden ovan - tjusigt hus, eller hur), sonen Harry är 17 år och går i skolan. Även 1930 så bor de på 1139 East Willetta Street i ett eget hus som är värt 4500 dollar, Carl är fortfarande fastighetsskötare men sonen Harry hittar jag inte.








Hilda dör den 12 mars 1941 i Phoenix, samma adress. Det står i hennes dödsattest att hon bott i Phoenix i 30 år, vilket jag får till att de lämnade Kalifornien senast 1911. Ingen guldgrävning då inte! Bilden här är tagen 1941 enligt baksidan och föreställer Carl och hans son Harry. Carl dör tre år senare, den 5 februari 1944 i Los Angeles. Misstänker att sonen bor där men har inte hittat Harry i några handlingar av något slag.
Carls två systrar och hans mor emigrerade också till Amerika. Men det ska jag berätta mera om i ett annat inlägg. Det tar evigheter för mig att skriva om mina emigranter eftersom jag är så vetgirig. Jag googlar på allt och den här gången fastnade jag på sidor om guldrushen - vilka häftiga spökstäder det finns, och på sidor om Phoenix i 1900-talets början - vilken enormt snabb tillväxt den staden haft! Men jag har faktiskt annat att göra så jag återkommer..

söndag 15 augusti 2010

Tragedi för 200 år sedan

När man släktforskar stöter man ibland på händelser som man inte hade en aning om. Som idag när jag försökte hitta en snickargesäll och hans föräldrar i Uppsala. Det blev till att plöja sida upp och sida ned i dödboken och det var då jag hajade till den 30 juli 1797. Där står nämnligen 20 personer uppradade som drunknade genom en olyckshändelse som skedde vid vindbron vid Uppsala Kungsäng. Vad hände där? Om man bor i Uppsalatrakten kanske man hört talas om det. Jag googlade och fick två träffar, bland annat denna blogg.

Det som hände var alltså att brukspatronen vid Ultuna gård, Anders Haars, ville ha hjälp med höskörden på Kungsängen som ligger vid Fyrisån. Som tack skulle folket få släppa sina kreatur på bete efter bärgningen av höet. Höbärgning brukade vara festliga tillställningar förr. Det blev förmodligen en anstormning av människor och vindbron över ån började sjunka. Man förstår paniken, de flesta var antagligen inte simkunniga. 16 stycken av de omkomna var kvinnor, den yngsta 14 den äldsta 61 år. De andra fyra var en 14-årig pojke, två unga män i 20-årsåldern och en äldre man på 72.
Det underliga är att det på minnesstenen står att 19 personer drunknade och inte 20 som i dödboken. Det är i alla fall en tragedi som berör än idag.

Rättelse: Personen som var 72 år var också en kvinna! Såg nu att det faktiskt står Lars Upgrens änka. På 1700-talet är det vanligt att gifta kvinnor inte nämns med namn utan bara som hustru eller efter mannens död som änka. Inte ens i födelseböckerna nämns modern vid namn vilket inte är roligt för en släktforskare.

fredag 6 augusti 2010

Sommaren 1984

Sommaren 1984 var varm som jag minns det, cyklade till mitt första riktiga jobb på dagis. Ur min vinröda Sony Walkman - kassettversionen - strömmade skön musik. På MTV trånade jag till denna video - skaffade snabbt Ray Ban Wayfarer, kopior förstås för orginalet hade jag absolut inte råd med:
Corey Hart - Sungalsses At Night (går inte att bädda in)

lördag 31 juli 2010

Melankoliska gorillor

De har just börjat sin första världsturne´, det orginella virituella bandet Gorillaz. Det har fyra medlemmar: Murdoc, 2D, Russel och Noodles men består i verkligheten av tecknaren Jamie Hewlett och Blur-sångaren Damon Albarn. Resten av musikerna varierar. Lagom till turne´premiären släppte de sin singel On Melancholy Hill som är en sockersöt och mycket otypisk Gorillazlåt. Videon är lika häftig som vanligt:



Jag älskar Damon Albarns röst, den är sååå 1990-tal för mig då jag träffade min man och födde min son. Mitt hjärta blö'r för Blur! Se där vad melankolisk jag blev nu plötsligt.

lördag 24 juli 2010

Snop(p)et fynd i Motala

Tack vare det planerade dubbelspåret mellan Motala och Mjölby görs flera arkeologiska utgrävningar längs sträckan. Vid Verkstadsvägen och Strandvägen i Motala har det grävts i flera år nu och man har gjort mängder med fynd från järnålder och stenålder. Nu har man grävt ner sig till äldre stenålder och hittar bland annat flinta, djurben och ljusterspetsar som är mellan 6000 och 8000 år gamla. Självklara fynd från en boplats vid vatten. Men så i förra veckan hittade Sara Gummesson ett bearbetat horn som hade en skojig och annorlunda form som helt klart påminner om en manlig kroppsdel.

Man kan ju alltid spekulera i vad detta horn använts till, om det hade något cermoniellt syfte eller om någon bara haft lekfull fantasi när denne hittade ett bra ben att knacka flinta med? Som dildo betraktat är väl storleken - 12 cm lång och 2 centimeter tjock -lite i klenaste laget!

Tillägg: Ja, jag vet att jag är sent ute att blogga om detta fynd. Men jag har tappat mitt trådlösa internet på min dator och kan för mitt liv inte hitta det igen!

onsdag 21 juli 2010

Jag vet vad jag gjorde den här sommaren

Så var årets semester över. Har haft det jätteskönt trots eller kanske på grund av pengabrist. Tagit dagen som den kommer och det har varit perfekt väder. Har mest legat i skuggan och läst pocket-böcker, sju stycken hittills. Läst om Isaac Asimovs robothistorier, börjat med Stephanie Meyers vampyrserie och upptäckt Mons Kallentofts deckare i Linköpingsmiljöer.
Men jag har som vanligt dåligt samvete för att min son inte får så innehållsrika somrar som jag hade i hans ålder. Jag kuskade runt i Sverige i husvagn på sextio- och sjuttiotalet. Vartannat år var vi i Norrland och fiskade röding, vandrade på glaciärer, tittade på renskiljning och slogs med mygg. Andra år var vi i Blekinge, Skåne eller på Öland och trängdes på Böda strand. När mina föräldrar tröttnade på husvagnen hyrde de torp i Sankt Anna och det är de senare skärgårdssomrarna jag saknar mest. Att åka ut till en liten holme och bada i havet är det bästa som finns!
I år var vi bara i Varberg, vi kom inte iväg till Stockholm som jag räknat med. Hade tänkt gå på Historiska Museet men det blev för varmt. Så det blir ingen spännande skoluppsats att skriva för min son i år heller.

Lite söt sommarmusik som tröst med dansken Rasmus Seebach:

lördag 10 juli 2010

34 grader i skuggan

Nu börjar det bli lite väl hett för min smak. Nästan så jag längtar fyra månader tillbaka för att kunna dyka ner i drivor som dessa...men bara nästan!


onsdag 30 juni 2010

Fler semesterbilder











Under vår semester hittills har jag slipat på min svensson-image ordentligt. Har börjat gå stavgång och varit på GeKås i Ullared för allra första gången! Eftersom jag kommer från en stad där stora shopingcentra står som spön i backen så var ju GeKås lite av en besvikelse. Inte var det speciellt mycket billigare heller utom möjligen barnkläderna. Men resan dit var halva nöjet, vi åkte som sagt tidigt på midsommaraftons morgon så E4:an var så gott som tom. Härlig känsla att äga vägen helt för sig själv. Rastade vid Brahehus där vi fick kasta i oss kaffet på grund av svidknott i hundratal. Brrrr! Rastade en andra gång vid Isaberg där det inte fanns en mygga konstigt nog. Likadant när vi åkte hem - inte en bil i sikte.
Vi var inte bara i Ullared som ni förstår av bilderna ovan. Lite lättare att gissa nu då?

lördag 26 juni 2010

Var är jag?


Familjen fick ett ryck och drog iväg på midsommarafton. Gissa var bilden är tagen?

söndag 13 juni 2010

Väntan


Om två dagar börjar min semester. Den är så efterlängtad. Kommer nog blogga en hel del eller ingenting. Önskar er alla en skön sommar.

tisdag 1 juni 2010

PostESC

Innan jag slutar tjata om Eurovision Song Contest 2010 har jag lite kvar att kommentera:

De svenska tittarsiffrorna för finalen i lördags var bara hälften av fjolårets enligt bland annat Expressen. Så jag hade fel, folket ville faktiskt inte titta. För övrigt är nog ESC s storhetstid i Sverige över sedan några år tillbaka. Det är inte som förr när alla man pratade med hade sett programmet.

En minut i rutan kan dock vara tillräckligt för succe´när några miljoner europeer tittar samtidigt. I alla fall charmade Eric Saade de europeiska tonårstjejerna (en del grabbar också skulle jag tro) när han presenterade Sveriges poäng. Poängutdelningen i ESC-finalen kan var en hemskt tråkig procedur. Men i lördags hade i alla fall jag roligt åt den norska programledarinnan som tog emot rösterna. När som vanligt de flesta länders representanter som meddelade sitt lands röster var otroligt pinsamma (inte Eric Saade då förstås) så stod norskan bara där med ett hånleende på läpparna och lät de pladdra på utan att hon sa flaska. Om det var med flit eller om hon var nervös vet i sjutton, roligt var det i alla fall.

Nu är det slutbloggat om Mello och ESC för i år. Men som den schlagernörd (och då gillar jag ju inte schlagermusik) jag är så återkommer jag nästa år i det ämnet, ta det som ett hot eller löfte.

söndag 30 maj 2010

Finalen

Vem som skulle vinna finalen i ESC 2010 var en öppen fråga innan sändningen. Och jag trodde att röstningen skulle bli mer spännande än det nu blev. Men när Lena framfört det tyska bidraget igår kände i alla fall jag att det var en trolig vinnare. Tycker det var en bra final. Som vanligt några bidrag som var bättre i semin men där nerverna nu spelade sina spratt, tänker mest på Serbiens och Portugals låtar. Även Greklands bidrag satt bättre i semin än nu vilket fick mig att helt ändra favoritlåt i slutänden. Jag tycker helt klart att Lenas Satellit är en värdig vinnare. Att hon är helt grön och knappt stått på en scen förut är ofattbart så proffsigt som hennes framförande var!

Men när jag för första gången på flera år röstade igår så var det på en helt annan låt. Den har växt för varje gång jag hört den och igår hade de lagt på mer gitarrer, mer tryck och lite snabbare tempo så att det jag tidigare saknat i låten plötsligt fanns där. Scenshowen var lika snygg som i semin så jag föll pladask. Vilket många i Europa gjorde också. Jag pratar om låten som blev två nämligen We could be the same med MaNga. Och jag tar tillbaka att de är Snow Patrol light utan snarare är MaNga ett turkiskt Linkin Park. När jag kollar upp dem via Spotify blir jag förvånad över att de faktiskt inte gett ut en skiva på engelska ännu, ändå sjunger sångaren på perfekt engelska. Ger de ut en engelskspråkig skiva, vilket jag är säker på att de kommer att göra, kan de bli riktigt stora. Men samtidigt är det häftigt att höra min favoritmusik framföras på turkiska och många av MaNgas låtar innehåller orientaliska drag som bara gör musiken ännu bättre. Här är deras största hit innan ESC, låten Beni benimle birak:



Äntligen har den moderna musiken slagit igenom i ESC. Även om en del gammal schlager hänger kvar som Danmarks låt som kom fyra. Retligt för den svenska uttagningskommittén som ratade den men jag håller med dem som säger att sådana låtar slutade vi med 1999. Nästa år får vi förhoppningsvis se och höra en himla massa bra popmusik av modernt stuk och inte unken schlager.

fredag 28 maj 2010

ESC semi 2 eller hoppsan så det kan gå

Så ESC 2010 blev ett historiskt år för Sverige precis som jag anade. Ingen final för stackars Anna. Jag såg alla bidragen igår men orkade inte vänta in resultatet av röstningen. Men jag anade som sagt att rubrikerna i Aftonblaskan idag skulle vara "Schlagerfiaskot" och "Avgå Björkman". Men för sjutton det är väl inget att gråta över, det var vår tur (eller otur) att åka ut nu.

Synd om lilla Anna dock, men det var inte hennes fel alls. Lite darr på rösten i början men det var ju hur det såg ut i rutan som gjorde att Sveriges låt försvann i mängden. Att bildproducenten valde att visa hur stor scenen var och hur liten Anna är kunde den svenska delegationen inte göra mycket åt tror jag. Men vem kom på iden med att ställa kören sju kilometer ifrån Anna? Hon såg ju helt övergiven ut. Utan den där närkontakten som vi såg under Mellofestivalen där Anna gick igenom rutan blev det nu istället endast några korta närbilder. Under snabbrepriserna av låtarna kände jag direkt att Sveriges låt kommer sist för klippet från framträdandet var helt intetsägande. För övrigt har jag förstått att Annas låt och Annas röst är något som man antingen älskar eller avskyr. Europa avskydde det tydligen.

Övriga tankar som snurrar i mitt huvud efter semifinal 2:

Schlagermusik från anno 1990 går tydligen hem fortfarande. Blev förfånad över att Danmark gick vidare alltså. Speciellt som den manlige sångaren såg helt skräckslagen ut, trodde ett tag att han skulle svimma.

Israels bidrag har hyllats i pressen vilket jag har haft svårt att förstå. Nu när jag orkade lyssna på hela låten så, visst det är rätt bra, Harel sjunger med känsla. Helt okay att han gick till final men jag har bara så svårt för hebreiska.

Schlagermusik från anno 1990 går tydligen hem fortfarande. Förlåt om jag upprepar mig men blev förvånad över att Irland gick vidare. Eller inte så förvånad när jag såg framförandet igår, kände på mig att folk nog skulle rösta på låten. Jag är inte folk utan tycker att låten är trist.

Efter Schweiz som vanligt usla framträdande acepterar jag respasset för grabben med öronen. Men jag tycker fortfarande att låten är bra.

Turkiets Snow Patrol-lightvarianten gick ju självklart vidare. Med den diasporan går Turkiet alltid vidare även om låten var lite för slätstruken för min smak. Söt sångare i alla fall. (diaspora=landsmän boende utomlands)

Bulgarien åkte ut med sin icke färdigskrivna låt. I grunden en riktigt bra låt om bara Miro skrivit en låttext istället för att oha hela kvällen.

Kampen om kvällens hemskaste bidrag stod mellan Nederländernas äckel-retro-schlagertjosan och Sloveniens vi-blandar-gubbrock-med-österikiskt-joddeltjosan. Det blev ovavgjort och ingen final. Litauens låt var lika usel men får ett plus för glitterkalsongerna - jag har barnslig humor, jag vet.

Rumänien gick som väntat vidare, låten har en bra refräng men saknar något. Cyperns låt gillade jag första gången jag hörde den, andra gången då jag såg videon tyckte jag den var hemsk. Igår lät det bra men var intetsägande. Ukrainas Alyosha var bättre än väntat även om låten inte är så värst bra.

Till sist alla snygga långbenta amazonsångerskor med korta tajta klänningar med släp. Alla gick till final utom Kroatiens tjejer vilket för mig är obegripligt. Kan någon förklara varför? Azerbaijans låt var så där men sångerskan Safura (är namnet en travesti på Shakira?) var kall och tråkig, Armeniens Eva Rivas var charmig men låten tråkig, Georgiens Sopho var tjusig men gapig. Kroatiens bidrag tycker jag var underhållande rakt igenom. Även om jag känner mig som en fet padda när jag ser Feminnemtjejerna. Den kroatiska diasporan är tydligen inte lika stor som den Bosniska vars låt i semifinal 1 verkligen inte borde gått vidare.

På lördag kommer det kännas lite konstigt att inte få hejja på Sverige, men tittar på finalen gör jag. Vilket många inte ska göra enligt en undersökning i någon tidning (kommer inte ihåg vilken). Tror jag inte ett dyft på, det blir miljoner svenska tittare framför tv´n precis som vanligt när de har tjurat färdigt. Själv tänker jag nog hålla tummarna för Portugal, de har ju aldrig varit i närheten av att vinna någonsin men nu så kanske de har sin chans. Och så kniper jag tårna för Greklands sång om lax å nachos (håll öronen öppna så förstår ni nog vad jag menar)!

onsdag 26 maj 2010

ESC, semifinal 1

Så har den första semifinalen avklarats. Sedan de började sända semifinalerna i ESC har jag sällan sett hela programmet. Ibland har jag orkat se fram tills röstningen, men igår såg jag hela sändningen. Ja, från och till ska sägas. Tyckte de norska programledarna var pinsamma så när de var i rutan passade jag på att städa badrummet, ladda tvättmaskinen och slutligen ta en dusch. Vilket gjorde att jag även bitvis missade bidragen. Jag har ju hört och sett alla bidragen på youtube i förväg och som vanligt var en del låtar bättre och andra sämre än i förhandstitten.
Av det jag såg igår så var det några saker som slog mig:

Serbiens låt lät bättre än jag tyckt förrut, även om Milan Stankovice fortfarande ser ut som en galen japan med albinism. Men galna japaner är roliga att titta på.

Portugals låt tycker jag är den bästa det landet har skickat även om jag egentligen avskyr Mariah Carey-låtar. Nu såg dessutom den portugisiska tjejen ut som en glad och pigg artonåring och inte som en surmulen tolvåring som i videon. Där hade de jobbat bra på framförandet.

Förvånad men glad över att Island gick vidare. Jag trodde inte att eurodisco fortfarande fungerade. Kan det vara en Eyafjallajökuleffekt?

Belgiens Tom med gitarren var så bra som jag förväntade mig men jag kommer snart att ha tröttnat på den låten ordentligt. Kul för Belgien dock som i många år skickat så usla bidrag.

Slutligen så gick de grekiska strandraggarna och Opa självklart vidare. Det är något särskillt tilltalande med karlar i vitt...jo, låten är rätt tilltalande med. I varje fall i brist på konkurrens.

Resten av låtarna, både de som gick vidare och de som åkte ur, lämnar jag åt glömskan och då speciellt Maltas bidrag som de skickat i fyra års tid nu. På torsdag gäller det; missar Sverige finalen för första gången?

tisdag 18 maj 2010

Naturens under


Det är lika otroligt varje år att efter vinter kommer vår. Med den varma och fuktiga luften som är nu formligen exploderar växtligheten. Jag hör hur det växer om kvällen, det svär jag på.

söndag 16 maj 2010

80-talsnostalgi nr 2

Ännu en one-hit-grupp från 1985 som inte finns på Spotify men på tuben. Videon är ju härligt 80-talstöntig men låten håller fortfarande i mina öron:

80-talsnostalgi

Allt finns inte på Spotify tyvärr. Beatles finns till exempel inte och ibland hittar jag inte gamla favoriter av mindre känt slag. Men då finns alltid You Tube. Som denna pärla från 1986 som tio senare blev en stor hit med Annie Lennox. Orginalet är bättre med The Lover Speaks, en one-hit-wonder-låt:

torsdag 13 maj 2010

Musik som jag gillade som liten

Spotify är en pärla när det gäller att hitta musik som man glömt att man minns! Gjorde för flera månader sedan en lista med låtar som jag växte upp med och som präglat min musiksmak för alltid. Den listan uppdateras forfarande då och då. Hela låtlistan finns här för den som har Spotify. Men jag saknar en kommentarfunktion i Spotify, skulle vilja kunna skriva något personligt ibland till vissa låtar. Får väl göra det här på bloggen istället.

Börjar med den låt som jag är säker på att jag hörde redan i mammas mage och som jag tydligen ville höra på grammofonen om och om igen när jag var liten. Hjärntvätt? Länkar till you tube-klipp:
Que sera, sera med Doris Day
När jag som vuxen ser sången framföras i Hitchcockfilmen Mannen som visste för mycket tycker jag den är fruktansvärt tjatig. Men samtidigt får jag en varm trygghetskänsla, liksom. Ja, hjärntvättad är jag nog.

Många låtar på min Spotifylista är faktiskt filmlåtar. Bilder och musik förstärker ju varandra. Men i mina yngsta år hade jag ingen aning om att låtarna kom från filmer. Jag hörde dem på mina föräldrars stenkakor eller på radion som var på ständigt. Nästa urplock från min lista är en sång som jag hörde på radion när jag var fem år, hade jag varit äldre hade jag köpt skivan på stört. Det är ingen filmlåt men har en berättande text som är som en film i sig:
Mälarö Kyrka med Lenne Broberg och Mats Olssons Orkester
Svulstig och pampig musik är vad jag från och med nu är insnöad på!

Eftersom radion som sagt alltid stod på hemma i mammas kök på sextio- och sjuttiotalet så hörde jag mycket Povel Ramelmusik. Kunde lagt vilken som helst låt från Povels penna på min lista. Väljer ändå den som jag nog älskar mest nämligen Evert Taube-parodin
Balladen om Eugen Cork med Povel Ramel
Gillar den gnabbiga kören som dricker direkt ur flaskan. Barnslig men ändå intelligent humor.

Den första egna LP-skivan jag köpte tror jag var en med Bay City Rollers när jag var 12 år. Ett skotskt pojkband långt innan den stora pojkbandseran. Köpte postertidningar och tapetserade rummet med dessa godingar:
Bye bye baby med Bay City Rollers
Från och med nu är jag helt såld på allt skotskt!

Lagom som jag blir tonåring kommer punken. Blir fascinerad av denna stökiga musik med
Sex Pistols och God save the queen
Frågade min mor om jag fick sätta en säkerhetsnål i kinden men hon sa nej. Anarkisten i mig dansade en sommar sedan tröttnade jag. Likadant med den för 70-talet så typiska diskomusiken. Gillade att dansa till den men lyssnade aldrig på den hemma.

Det var en annan typ av musik som jag fastnade för det året, en mer svulstig, pampig typ:
ELO med Telephone line
Synthbaserad musik blir vad jag kommer lyssna på i fortsättningen.

Istället för att bli punkare, vilket hade varit nära till hands när mina tonår och punken sammanföll, så blir jag alltså synthare. Ja, inte den tyngre, industriella sorten typ Kraftwerk eller Einsturzende Neubauten. Jag är ju uppfödd på Doris Day så det blir ju den snällare varianten av syntpop som jag håller mig till. Denna video sätter igång min syntera och mitt 80-tal. Men det är en annan historia.

lördag 1 maj 2010

Gatubarn


Det händer underliga saker i Sims 3 ibland. Som när min simsfamilj födde tvillingar på sjukhuset härom dagen. Mamman tog ena barnet med sig hem i taxi. Men pappa Sim kände tydligen att det kommer bli kärvt ekonomiskt med två småttingar samtidigt så jag får nog passa på att dryga ut inkomsten lite. Lite plumpt bara att lägga dottern på gatan sådär.
Fler bilder från mitt simsspel finns på mitt webbalbum. Posted by Picasa

onsdag 28 april 2010

I väntan på ESC...

Försöker lyssna igenom årets bidrag då och då. Som vanligt finns det en hel del låtar som jag inte ens orkar en minut av, andra har jag redan tröttnat på däribland Sveriges. Tror inte Anna tar sig till final. Bidrag som jag gärna lyssnar på just nu är Belgiens, Cyperns, Norges, Schweiz, Tysklands, Bulgariens, Danmarks, Moldaviens och Frankrikes. Alla väldigt västeuropeiska i tonen.
Jag är besviken på Bosniens och Rumäniens låtar i år. Bland det mer etniska stuket har jag dock en klar favorit, lite enformig kanske men går inte att få ur huvudet, Greklands "Opa":

lördag 17 april 2010

I´m back and I´m pessimistic!

Jag är tillbaka om nu någon skulle ha saknat mig. Tänker inte tala om varför jag inte bloggat, jag vill inte använda bloggen till att vräka ut mina privata problem. Även om en blogg från första början skapades som en dagbok på nätet, en web log. Nej, jag bloggar bara när jag mår bra, vilket jag gör för det mesta trots (eller på grund av?) att jag är en inbiten pessimist.

Ta till exempel vulkanutbrottet på Island från vulkanen som har ett namn som låter som ett svärord - Eyjafjallajökull. Eller det är glaciären som heter så, vulkanen har väl inget eget namn? Strunt samma, spyr ut aska gör den, tydligen ännu värre idag den 17 april anno 2010. Flygtrafiken drabbas i en aldrig skådad skala. Det är nu pessimisten i mig kommer fram. För jag tror att årets sommar är förstörd. Även om "experterna" på tv säger att det här vulkanutbrottet inte kommer att påverka klimatet så tror mitt inre jag att det gör det visst! Det blir en regnig, kall men framförallt molnig sommar, så det så. Nu är ju det stora flertalet somrar i Norden regniga, kalla och molniga så vi märker nog ingen skillnad. Förutom att just i år får i alla fall jag något att skylla på - Jäflajökull.

Men just nu orsakar vulkanen på Island ett annat fenomen som jag aldrig förr upplevt.
Speciellt på kvällarna när barnen och grilldoften har lagt sig, när biltrafiken lugnat sig och bara koltrasten håller serenad - visst känner man att det är något som saknas? Det har blivit tystare, inget surrande i luften från flygplan. En konstig känsla som jag gärna skulle vänja mig vid. Ljudföroreningar är lika hemska som luftditon. Gå ut den här helgen och lyssna ni också! Chansen kommer kanske aldrig tillbaka.

söndag 14 mars 2010

Mellofinalen

Så var Schlaget på hemmaplan över. Att Anna Bergendahl skulle vinna var väl ganska väntat. I mitt tycke den bästa låten, men jag hade inte blivit besviken om Salem Al Fakir hade vunnit heller. Röstningen gick ungefär som jag misstänkte, dvs folket körde över juryn som vanligt. Den internationella juryns röster var väl inte mycket till ledning för att få en hint om vad Europa tycker. Det är ju 40 länder sammanlagt (mer eller mindre) som ska tycka till. Svenska folket gav i alla fall noll poäng till Pernilla (jippi), Ola (hurra) och Andreas (snyft). Att Peter Jöback fick så låga poäng överlag var lite oväntat. Men låten är ju lite krånglig. Ändå är det den som sitter i mitt huvud så här dagen efter.

Jag tror tyvärr inte att Annas låt har så stor chans i Oslo, men jag hoppas jag har fel. Tyskland skickar föresten också en ung tjej med orginell röst (ta inte fel på ölreklamen i början bara).
Men Anna borde i alla fall slå Storbritanniens bidrag med hästlängder, ja vilken låt som helst från Svergies Mello slår det:

Varför, varför, varför skickar britterna sådana amatörer när de har så många bra att välja på?

tisdag 9 mars 2010

Andra chansen

Tycker att Andra chansen i Melodifestivalen bara är jobbig att se. Bidragen som gick vidare var väl de jag förväntade. Jessica Anderssons framförande var bättre än i deltävlingen. Nu är det finalen i Globen som väntar. Där kan vem som helst vinna känns det som. Har faktiskt inte en aning om hur det ska sluta. Gillar Salem Al Fakir och Anna Bergendahl mest just nu men det kan mycket väl vara Timoteij eller Eric Saade som vinner i slutänden. Bara för att det är fartigare låtar. Jag är ganska säker på att det blir en spännande röstning i år.

Nu börjar flertalet av Europas länder bli klara med sina bidrag. Har försökt lyssna på dessa men det har varit en plåga. Antingen har jag blivit helt tondöv eller så är årets ESC-bidrag hemskare än någonsin! Hänvisar återigen till bloggen Schlagerpinglan så kan ni själva få en uppfattning.
Får sätta hoppet till de länder som inte är klara ännu. Grekland har flera lovande bidrag där vinnaren utses den 12 mars. Bosnien brukar skicka bra låtar också, vilket man tyvärr inte kan säga om Storbritannien nuförtiden. En av de få låtar som jag orkade lyssna igenom hela var i alla fall Belgiens:

lördag 27 februari 2010

Deltävling 4 - Malmö


Wow, vilken skillnad från förra veckans tävling! Mycket bättre låtar över lag och bättre medverkande. Ska inte tjafsa utan så här tyckte jag:

1. Stop - Sibel: När jag hörde förhandslyssningen så tyckte jag att det var en himla bra låt. Men den föll på framförandet. Nej, Sibel är inte dålig, hon har jättebra röst. Men precis som med Idol-Ola så retar jag mig enormt på personen. Hon har ett konstigt utseende vilket inte alls behöver vara negativt utan kan tvärtom vara charmigt. Men nu såg hon ut som en huvudfoting med presentrosett på magen! Låten kom bort totalt.

2. Magisk stjärna - Py Bäckman: Mina öron stod ut två textrader sedan slog jag över till en dimmig snowbordtävling. Så tyvärr kan jag inte uttala mig.

3. Human Frontier - NEO: Återigen en låt jag gillade vid förhandslyssningen. Men det haltade i framförandet. Visst var han duktig för att vara debutant. Men varför måste krullhåriga killar låta som Mika? Någon lag på det, Salem Al Fakir har också Mika-varning.

4. Thursdays - Lovestoned: Klämkäckt gäng som sjunger klämkäck låt och det kunde vara bra men är det inte. Jag fick i alla fall se färgade lampor så jag teg.

5. This is my life - Anna Bergendahl: Där kom den, ståpälsen! Vilken röst hon har och vilken scennärvaro. Nästan så att jag orkade sträcka mig till telefonen och rösta. Fast jag visste att jag inte skulle behöva, förstod att det var Globen direkt. Scenklädseln var ju inte så snygg dock - som en fyraåring som äntligen hittat en prinsessklänning i uttklädningslådan. Men som sagt vem bryr sig när hon sjunger så bra!
6. Jag vill om du vågar - Pernilla Wahlgren: Årets nittiotalsschlager. Ett proffs som gör ett proffsigt jobb. Kul att titta på för stunden men inte alls i min smak.

7. Idiot - Noll disciplin: Skate-punk kallade de det, schlager - punk säger jag. Skate-punk är skitigt och rått inte sockersött! Duktiga killar, visst. Men sådan musik har aldrig funkat i stora Eurovisionen.

8. Hollow - Peter Jöback: Här är låten som på pappret borde vara årets vinnare. Första gången jag hörde den tyckte jag den var, *host* ja, ihålig *host*. Jag älskar Peter Jöback, hans julskiva är sönderspelad här hemma. Men jag tycker att hans röst inte passar för låten eller tvärtom. Borde vara någon med mörkare röst som framför den, typ Josh Groban. Klart snyggaste scenshowen - med rök och laser och jätteros på golvet. Mycket läckert. Men precis som Salem Al Fakirs låt så slutar den så abrubt - är det nya flugan? Eller en protest mot tre-minutersregeln?

Sammanfattning: Minns knappt vilka som gick till Andra chansen men det var väl NEO och Pernilla Wahlgren, eller hur? What ever, Anna gick som sagt direkt och Peter med. Och här måste jag få lägga in min brasklapp. För när Peter Jöback framförde sin låt igen så fick jag gåshud för andra gången i kväll. Låten växer och det är ju så snyggt på scenen och Peters sammetsögon därtill. Suck!

Jo, visst ja. Jag brukar ju kommentera Dolphs escapader. Askul med Salander-temat och nu också Mickael Ny - förlåt Blomkvist. Dolph som Macho- gay och Rikard Wolf på det? Ja, jag har kanske fånig humor men jag låg dubbel. Men jag kände mig lite ensam när jag satt och skrattade för mig själv. Min man missade allt. Han hade jobbat natten innan och varit vaken hela dagen så han sov sött bredvid i soffan. Lite trist att inte ha någon att slänga kommentarer med , det är ju halva nöjet med Melodifestivalen.
Mina gamla favoritschlagers fick jag höra i mellanakten också. Ska vi plocka körsbär var förmodligen min första melodifestivalslåt som jag köpte på singel , då var jag väl 11 eller nå't. Har nog inte köpt så många efter den får jag ärligen erkänna.
Hur som helst, en sjujäkla final i Globen kommer det att bli i alla fall. Eller vad tror ni, kära läsare?
PS. Vad gillar ni min teckning av Sibel ovan, är det inte likt? :-)

fredag 26 februari 2010

Grårusk och vårkänslor

Plötsligt blev det blidväder och regn på sportlovets sista dag. Kändes ovanligt att kunna öppna altandörren utan att frysa ihjäl. Men samtidigt kände jag att jag var så trött på grått, svart och vitt.

Iväg till blomsterhandeln och köpa vårblommor - lite primulor och en engelsk pelargon blev det. Tänk att de senaste åren brukade jag sätta ut penseer i kruka så här dags! Nu lär det nog dröja.


Posted by Picasa

söndag 21 februari 2010

The Big Pink

Hej hopp! Från schlager till electrorock. För att bevisa att jag har bred musiksmak kommer här ett musikklipp (för video säger man väl inte längre?) från ett splitter nytt band från London . The Big Pink med låten Velvet. Så bra!


Redigerat. Eftersom youtube-klippet är borta så blir det en Spotify-länk istället
The Big Pink - Velvet
Blir så sur när bolagen plockar bort det som de skulle se som reklam.

Deltävling 3: Göteborg

Det här blir ett kortare inlägg än de förra om Melodifestivalen. Enda anledningen till det är att det var en så himla trist tillställning igår. Eller så var jag inte på rätt schlagerhumör. Deppa inte ihop bara när ni läser vad jag tyckte, ni andra hade förhoppningsvis roligare framför tv:n än jag:

1. Headlines - Alcazar: Låten okey, men trött på gruppen .

2. Tonight - Johhanes Bah Kuhnke: Låten okey, ingen sångröst, inövade manér.

3. Doctor, Doctor - Elin Lanto: Låten okey, trist och rörigt framträdande.

4. Hur kan jag tro på kärlek - Erik Linder: Hemsk! Som ett pingstkyrkomöte, fick obehagliga rysningar av textraden "hur kan jag tro på kärlek när unga människor dör".Brrrr!

5. Kom - Timoteij: Anade att de skulle gå vidare, bra framträdande. Men tjatig låt, retade mig enormt på deras nasala sång (håll för näsan och sjung så förstår ni vad jag menar) och kan tjejerna verkligen spela fiol och dragspel på riktigt?

6. Yeba - Getty Domein: Lite coolt med afrikanska rytmer men karln sjöng så falskt (var supernervös stackarn) att det var som någon drog med fingrarna på svarta tavlan - iiiiiiiiiii! Jag säger Noba.

7. You´re out of my life - Darin: Är inget fan av Darin men han är sympatisk, sig själv och har en mycket bra röst. Synd att låten är så intetsägande. Tips: Låt Darin få ett mikrofonstativ, det skulle se snyggare ut och inte som om han stod framför spegeln och sjöng.

8. Heaven or hell - Crucified Barbara: Årets hårdrockslåt ( som deltar i Mello alltså absolut inte hela 2010-års). De här tjejerna kan ju helt klart spela själva! Duktiga men återigen en tråkig låt.

Sammanfattning: Att Timoteij gick direkt till Globen utan att passera Gå var en liten skräll faktiskt, jag gillade den inte. Men å´andra sidan så gillade jag inte någon låt igår. Darin gick förstås också direkt till Globen medan Crucified Barbara och Alcazar (hihi, skadeglädje!) gick till Andra chansen.
Dolph-inslaget småkul som vanligt, roligt när de försökte uttala Horace Engdahls förnamn. Taktfullt eller fegt att de undvek Marcus Birros uttal? Mellanaktens The Blue Man Group var coolt och orginellt, hur kommer man på att trumma på avloppsrör?
Till min stora lycka hade SVT hittat lagret med färgade lampor dessutom.

Det blev visst inte ett så kort inlägg som jag befarade, jag hade tydligen en del att få ur mig trots allt. Men jag är såååå nyfiken på vad ni andra därute tycker om Mello så här långt. Var inte rädd för att kommentera!

lördag 20 februari 2010

Insnöad IGEN!


I ett tidigare inlägg kunde ni läsa om Silvana som hade en snöhög utanför köksfönstret. Bilden ovan visar mitt köksfönster idag den 20 februari anno 2010. Tror jag ska ringa NT. Sensmoral: man ska aldrig håna folk när de har snöhögar utanför köksfönstret.


PS. Det är snarare en snödriva än en snöhög. Men poängen är det samma, jag ser inte ut!

fredag 19 februari 2010

Schlaget har börjat

Från dasspapper till schlager-EM är steget inte så långt. Inte i min blogg i alla fall. Nu börjar de övriga deltagarländernas bidrag droppa in så smått. Vill man hänga med i schlager-världen är bloggen Schlagerpinglan en bra början. (Japp, världen är grym, det finns alltid någon annan som gör det bättre en jag.) Hittills har jag hittat två favoriter. Favorit nummer ett är Norges låt My Heart Is Yours som självklart framförs av en söt pojke - Didrik Solli-Tangen:



Norges låt är väl dussinvara, men Didriks utstrålning hjälper den en lång bit på vägen - Norge kanske vinner igen?

Favorit nummer två förvånar mig själv. Det är Schweiz bidrag och jag har gillat det landets låtar de senaste åren. Vilket nästan ingen annan gjort. Men som sagt att jag gillar årets låt, hmmm ja, lyssna och se själva, Il Pleut De L'Or med Michael Von Der Heide:




Enligt min skolfranska betyder låttiteln Det regnar guld, vilket det nog inte kommer göra i ESC, visst är beatet snott från Lena Ph:s Det gör ont och kommentarerna stackars Michael får på Youtube handlar ju väldigt lite om låten utan mer om hans öron. Men jag är charmad och får minnen från sjuttiotalet när en vinnarlåt nästan alltid sjöngs på franska. Ce si bon!

torsdag 18 februari 2010

Unik kunskap


Mångåriga iakttagelser har fått mig att inse att städerskor kan något som ingen annan kan; konsten att sätta i en rulle toapapper i toapappershållaren. Folk ställer hellre den nya rullen på tvättstället där den riskerar att bli genomsur eller på golvet där den blir skitig. Toarullehållaren är en alldeles för komplicerad tingest tydligen. Här passar städkärringarnas mest använda uttryck: "Undrar om folk gör så hemma?"

lördag 13 februari 2010

Deltävling 2: Sandviken

När jag förhandslyssnade på låtarna till deltävling två i Melodifestivalen i går kväll kändes det som ett mycket ointressantare fält än det första, ja, rent av uruselt. Var då helt säker på att Hanna Lindblad skulle gå direkt till Globen. Tyckte resten av låtarna var trista. Där ser man vad viktigt det visuella är. För nu tycker jag så här ( ska se om jag klarar att skriva efter två glas vin):

1. Manboy - Erik Saade: En ganska bra låt som höjs extra av Eriks utstrålning på scen. Efter hans framträdande gissade jag att han skulle gå direkt till Globen utan att ha sett de andra låtarnas scenshower. Därför att det är mest småtjejer som ringer eller sms-röstar. För en gångs skull har småtjejerna rätt.

2. Hippare Hoppare - Andra Generationen & Dogge: Tja, jag säger så här, det finns andra hippare hoppare....

3. Innan alla ljusen brunnit ut - Anna Maria Espinosa: Låten är så där men jag tycker hon har en gnällig röst. Och nu börjar det bli tjatigt med svarta kläder, svart scen och blå ljussättning.

4. Come And Get Me Now - Highlights & MiSt: Låten röstades fram på webben så jag var säker på att den skulle gå vidare. Men folket fick visst skrämselhicka precis som jag! Den gamla vanliga visan, en bra låt som helt sabboteras av ett katastrofalt framträdande. Highlights är från Norrköping och jag skäms.

5. Sucker For Love - Pauline: Det här var en låt som jag inte orkade lyssna på alls första gången. Men Pauline var ju proffsig. Inte min typ av musik men ett snyggt framträdande.

6. We Can Work It Out - Andreas Johnson: Okej Andreas, jag förlåter ditt felsteg med Carola. När du står där i dina snygga gröna kläder och faktiskt har en bra låt (ingen Glorious dock) så kan jag finna mig i att det är en svart scen med blå ljussättning också. ( Ja, jag är ett Andreas- fan sedan gammalt).

7. Underbart - Kalle Moraeus & Orsa spelmän: Jag gillar folkmusik, felor och nyckelharpor och hela köret. Men tycker inte att Kalle har en bra röst. Rolig gitarr med kurbitsmålning - även om han sjunger om att han har en fiol. Låten kommer säkert ligga hundrafemtioelva veckor på Svensktoppen.

8. Manipulated - Hanna Lindblad: Det här är alltså låten som jag trodde skulle gå direkt till Globen när jag hörde den första gången. En bra danslåt. Men framträdandet var rörigt. Måste vara svårt att dansa, sjunga och hitta kamerorna samtidigt. Hanna är hur proffsig som helst och har bra röst, men det är något som fattas. Min man gillade den väldigt mycket. Undrar varför? Trodde dock att den skulle gå till Andra Chansen.

Sammanfattning: Att Erik Saade (jobbigt efternamn, hur ska det uttalas?) skulle gå direkt var som sagt väntat. Men sedan var det mer öppet. Jag blev ju glad och lättad över att Andreas gick direkt till Globen. Det blev nog Andreas också. Att Kalle och Orsa spelmän gick till Andra Chansen var också väntat. Pauline istället för Hanna blev jag mer förvånad över.
Programledarna har som väntat blivit lite varmare i kläderna, Christine visar var skåpet ska stå! Dolph som kakförsäljare med Amy Diamond som ser ut som tolv men är nitton är kul! När han susar/puttrar iväg på sin Segway väntar jag på fortsättningen!
Känns som det blir en bra final i Globen i alla fall. Men jag börjar undra om lagret av färgade lampor har tagit slut på SVT?

Bonus: För alla er Andreas-fans där ute en Spotifylänk till en rätt ny singel: Escape

Iskallt uppdrag


Någon på Anticimex i Norrköping fick en idé:
Istappar sköts ned

Ja, vad säger man? Kan man skjuta på duvor så varför inte istappar. De sitter ju still i alla fall.

fredag 12 februari 2010

Bakgrundsbytardax igen

Pimpar bloggen lagom till Alla Hjärtans Dag. Synd bara att jag inte kan städa bort höstlöven i headern. Dumma jag har inte sparat bilden utan löv nämligen. Och jag har inte skaffat Paint Shop ännu. Man ska nog hålla sig till enklare header med bara text kanske?
Under tiden som jag funderar över min blogglayout kan ni lyssna till en söt låt från en kommande Bollywoodfilm. Den passar perfekt till Alla Hjärtans Dag. Eftersom filmen inte kommit ut så finns det tyvärr inte några häftiga Bollywoodscener, utan bara stillbilder på youtube.

söndag 7 februari 2010

Mellodax igen

Så har det årliga spektaklet dragit igång. Melodifestivalen är något jag inte borde gilla, men jag kan inte sluta engagera mig. Förmodligen för att det passar en soffpotatis som mig, ingenting djupsinnigt att bry sin hjärna med. Därför kommer blogginläggen hädanefter att handla mest om 2010-års Mello- och ESC-bidrag.
Jag listar kort vad jag tycker om den första deltävlingens bidrag i Örnsköldsvik:

1. Ola - Unstoppable: Gillar inte Ola på samma sätt som jag avskyr Carola. Han är profsig och låten är okej. Men som sagt jag tål honom inte. Punkt.

2. Jenny Silver (Öhlund förr) - A Place To Stay: Konstig låt. Jenny var med i På spåret härom veckan, då var hon suverän. Men nu? Att plagiera så mycket man vågar är ju Mellos viktigaste koncept. Men då ska det vara bra. Nu var det en dålig Madonna-låt och väl magstarkt att kopiera Beyoncés scenkläder precis rakt av!

3. Linda Pritchard - You´re Making Me Hot-Hot-Hot: Proffsigt och okey. Men vi har sett och hört detta i så många år nu. Inte i svenska uttagningen men i ESC. Tröttnat. Men Lindas hår vill jag ha!

4. Pain Of Salvation - Road Salt: Kvällens skölja-öronen-låt, dvs när man njuter helt fascinerad. Me like! Och som vanligt beror 70% på det visuella - skäggig kille i vitt linne, trasiga jeans och barfota och en hel del av Sveriges kvinnliga befolkning smälter som vax. Så funkar det. Kommer förtsårs inte att ha en chans i ESC.

5. Anders Ekborg - The Saviour: I en musikal hade den funkat hur bra som helst. Men nääää.

6. Jessica Andersson - I Did It For Love: Har alltid gillat Jessica men den här låten är totalt intetsägande. Fula kläder dessutom.

7. Frispråkarn - Singel: Jo, han är duktig. Rap kan vara coolt och kul. Men detta är varken eller.

8. Salem Al Fakir - Keep On Walking: Kvällens charmtroll. Häftig ljusshow även om det verkade som att flygeln skulle kommit fram på något annat sätt. Låten är något tjatig dock. Men jag är så glad att Salem fick flest röster och inte Ola.

Sammanfattning: Jag är förvånad men glad att Salem Al Fakir och Pain Of Salvation röstades vidare - den förste direkt till Globen och de andra till Andra chansen. Programledarna då? Måns är ett proffs och charmig som alltid även om manusförfattarnas skämt föll platt, Christine gapig och nervös, Dolph verkade ha kul och jag också. Lite nervigt första deltävlingen men det brukar bli bättre i andra programmet.

fredag 5 februari 2010

Besviken - ring lokalblaskan!

Har hittat en underbar blogg: Dagens lokaltidningsbesvikelse där temat är tidningsnotiser om människor som känner sig orättvis behandlade. Den komiska poängen är att det antingen är så triviala problem som tas upp - som damen som snubblade över en snökant och "nästan bröt handleden" ( se bilden nedan). Nästan...

Bruten!

Eller så är problemet fullt acceptabelt men så töntigt återgivet med fånig bild på den "besvikna"! Just nu är det naturligtvis en massa artiklar med snöanknytning som t ex Kalmarbon Silvana som har en stor snöhög utanför köksfönstret. Hon klagar på att det blir mörkt inomhus, men bilden visar väl något helt annat? Urkul! Kommentarerna på bloggen gör det hela ännu mer läsvärt.
Själv är jag också besviken; Att jag inte kom på den bloggidén först!

onsdag 3 februari 2010

Risk för att bli tjatig: Insnöad


Undrar hur länge hustaken håller för all denna snö. Nu är det nästan en halvmeter tjockt snötäcke. Läste i tidningen att räddningstjänsten hade blivit kallade till en gård någonstans i Östergötland för att taket höll på att kolapsa över 30-talet kalvar. Det var innan dagens snöoväder.
Vårat tak ska väl hålla hoppas jag.
Läste även att Stockholm vill hyra tre av Norrköpings spårvagnar. Inte nu i vinter hoppas jag! De nya låggolvsspårvagnarna från Tyskland klarar inte av så mycket snö, eller is, eller löv heller för den delen. Att resa med spårvagn är rena lotteriet, plötsligt händer det - att man kommer fram i tid alltså!
Tacka vet jag de gamla vagnarna från 1967. Dessa kunde utrustas med egen plog fram, de klarade alla väder. Utom våta löv då i uppförsbacke. Hela Norra Promenaden brukade ha en kö av spårvagnar regniga höstdagar även för 20 år sedan.
Nu går ju knappt bussarna heller visserligen. Vi har blivit bortskämda i Sverige med milda vintrar för lång tid, det är väl kanske det som är problemet. Ursäkta mig; Södra halvan av Sverige menar jag förstås, i Norrland är snön inget problem. In med fler snöröjjare!
/Hälsningar från en som kom sent till jobbet idag

fredag 29 januari 2010

J D Salinger


Författaren J D Salinger är död, 91 år gammal. Ni vet han som skrev kultromanen Räddaren i nöden (The Catcher In The Rye). Eller är ni som mig, en som faktiskt aldrig läst boken? Då har jag ändå 20 poäng litteraturhistoria i bagaget. Hur jag lyckats att inte läsa den är ett mysterium. Fast å andra sidan har jag inte läst Jack Kerouacs På drift heller. Borde varit på läslistan antingen i gymnasiet eller på universitetet kan tyckas.

Räddaren i nöden är väl en ungdomsbok, där igenkänningsfaktorn är stor och kom på 1950-talet då tonårskulturen växte fram. Boken har varit bannlyst på grund av grovt språk och sex vilket plussar på kultfaktorn. Jag har känslan av att det är en "killbok" som inte lockade mig som tonårstjej. Förresten så hade jag fullt upp att plöja igenom bibliotekets Science Fiction-hylla på den tiden!

Nu ser jag att att Catcher In The Rye finns att läsa på nätet här, så det är väl bara att ta tag i saken.

torsdag 28 januari 2010

Ännu mera insnöad...

Den 28 januari anno 2010; Ännu mera snö, en riktig vargavinter har vi fått. Jag accepterar detta en månad till, men efter sportlovet får det gärna bli vår.

Talgoxarna har fullt upp vid fågelbordet.

Liksom rådjuren. Tyvärr svåra att fånga på bild. De springer för minsta lilla ljud.


tisdag 19 januari 2010

Måndagsnöjje


Vild lek i snöhög resulterade i bruten handled. Över sju timmar på akuten innan familjen äntligen fick krypa till sängs. Man kan ha roligare måndagar.

onsdag 6 januari 2010

God fortsättning


Jag har ingen lust att blogga just nu. Lika lite som katten Felix vill gå ut i kylan. Mina katter vägrar att sätta tassarna i snön. Jag återkommer när jag smält helgmaten.