Finalen

Vem som skulle vinna finalen i ESC 2010 var en öppen fråga innan sändningen. Och jag trodde att röstningen skulle bli mer spännande än det nu blev. Men när Lena framfört det tyska bidraget igår kände i alla fall jag att det var en trolig vinnare. Tycker det var en bra final. Som vanligt några bidrag som var bättre i semin men där nerverna nu spelade sina spratt, tänker mest på Serbiens och Portugals låtar. Även Greklands bidrag satt bättre i semin än nu vilket fick mig att helt ändra favoritlåt i slutänden. Jag tycker helt klart att Lenas Satellit är en värdig vinnare. Att hon är helt grön och knappt stått på en scen förut är ofattbart så proffsigt som hennes framförande var!

Men när jag för första gången på flera år röstade igår så var det på en helt annan låt. Den har växt för varje gång jag hört den och igår hade de lagt på mer gitarrer, mer tryck och lite snabbare tempo så att det jag tidigare saknat i låten plötsligt fanns där. Scenshowen var lika snygg som i semin så jag föll pladask. Vilket många i Europa gjorde också. Jag pratar om låten som blev två nämligen We could be the same med MaNga. Och jag tar tillbaka att de är Snow Patrol light utan snarare är MaNga ett turkiskt Linkin Park. När jag kollar upp dem via Spotify blir jag förvånad över att de faktiskt inte gett ut en skiva på engelska ännu, ändå sjunger sångaren på perfekt engelska. Ger de ut en engelskspråkig skiva, vilket jag är säker på att de kommer att göra, kan de bli riktigt stora. Men samtidigt är det häftigt att höra min favoritmusik framföras på turkiska och många av MaNgas låtar innehåller orientaliska drag som bara gör musiken ännu bättre. Här är deras största hit innan ESC, låten Beni benimle birak:



Äntligen har den moderna musiken slagit igenom i ESC. Även om en del gammal schlager hänger kvar som Danmarks låt som kom fyra. Retligt för den svenska uttagningskommittén som ratade den men jag håller med dem som säger att sådana låtar slutade vi med 1999. Nästa år får vi förhoppningsvis se och höra en himla massa bra popmusik av modernt stuk och inte unken schlager.

ESC semi 2 eller hoppsan så det kan gå

Så ESC 2010 blev ett historiskt år för Sverige precis som jag anade. Ingen final för stackars Anna. Jag såg alla bidragen igår men orkade inte vänta in resultatet av röstningen. Men jag anade som sagt att rubrikerna i Aftonblaskan idag skulle vara "Schlagerfiaskot" och "Avgå Björkman". Men för sjutton det är väl inget att gråta över, det var vår tur (eller otur) att åka ut nu.

Synd om lilla Anna dock, men det var inte hennes fel alls. Lite darr på rösten i början men det var ju hur det såg ut i rutan som gjorde att Sveriges låt försvann i mängden. Att bildproducenten valde att visa hur stor scenen var och hur liten Anna är kunde den svenska delegationen inte göra mycket åt tror jag. Men vem kom på iden med att ställa kören sju kilometer ifrån Anna? Hon såg ju helt övergiven ut. Utan den där närkontakten som vi såg under Mellofestivalen där Anna gick igenom rutan blev det nu istället endast några korta närbilder. Under snabbrepriserna av låtarna kände jag direkt att Sveriges låt kommer sist för klippet från framträdandet var helt intetsägande. För övrigt har jag förstått att Annas låt och Annas röst är något som man antingen älskar eller avskyr. Europa avskydde det tydligen.

Övriga tankar som snurrar i mitt huvud efter semifinal 2:

Schlagermusik från anno 1990 går tydligen hem fortfarande. Blev förfånad över att Danmark gick vidare alltså. Speciellt som den manlige sångaren såg helt skräckslagen ut, trodde ett tag att han skulle svimma.

Israels bidrag har hyllats i pressen vilket jag har haft svårt att förstå. Nu när jag orkade lyssna på hela låten så, visst det är rätt bra, Harel sjunger med känsla. Helt okay att han gick till final men jag har bara så svårt för hebreiska.

Schlagermusik från anno 1990 går tydligen hem fortfarande. Förlåt om jag upprepar mig men blev förvånad över att Irland gick vidare. Eller inte så förvånad när jag såg framförandet igår, kände på mig att folk nog skulle rösta på låten. Jag är inte folk utan tycker att låten är trist.

Efter Schweiz som vanligt usla framträdande acepterar jag respasset för grabben med öronen. Men jag tycker fortfarande att låten är bra.

Turkiets Snow Patrol-lightvarianten gick ju självklart vidare. Med den diasporan går Turkiet alltid vidare även om låten var lite för slätstruken för min smak. Söt sångare i alla fall. (diaspora=landsmän boende utomlands)

Bulgarien åkte ut med sin icke färdigskrivna låt. I grunden en riktigt bra låt om bara Miro skrivit en låttext istället för att oha hela kvällen.

Kampen om kvällens hemskaste bidrag stod mellan Nederländernas äckel-retro-schlagertjosan och Sloveniens vi-blandar-gubbrock-med-österikiskt-joddeltjosan. Det blev ovavgjort och ingen final. Litauens låt var lika usel men får ett plus för glitterkalsongerna - jag har barnslig humor, jag vet.

Rumänien gick som väntat vidare, låten har en bra refräng men saknar något. Cyperns låt gillade jag första gången jag hörde den, andra gången då jag såg videon tyckte jag den var hemsk. Igår lät det bra men var intetsägande. Ukrainas Alyosha var bättre än väntat även om låten inte är så värst bra.

Till sist alla snygga långbenta amazonsångerskor med korta tajta klänningar med släp. Alla gick till final utom Kroatiens tjejer vilket för mig är obegripligt. Kan någon förklara varför? Azerbaijans låt var så där men sångerskan Safura (är namnet en travesti på Shakira?) var kall och tråkig, Armeniens Eva Rivas var charmig men låten tråkig, Georgiens Sopho var tjusig men gapig. Kroatiens bidrag tycker jag var underhållande rakt igenom. Även om jag känner mig som en fet padda när jag ser Feminnemtjejerna. Den kroatiska diasporan är tydligen inte lika stor som den Bosniska vars låt i semifinal 1 verkligen inte borde gått vidare.

På lördag kommer det kännas lite konstigt att inte få hejja på Sverige, men tittar på finalen gör jag. Vilket många inte ska göra enligt en undersökning i någon tidning (kommer inte ihåg vilken). Tror jag inte ett dyft på, det blir miljoner svenska tittare framför tv´n precis som vanligt när de har tjurat färdigt. Själv tänker jag nog hålla tummarna för Portugal, de har ju aldrig varit i närheten av att vinna någonsin men nu så kanske de har sin chans. Och så kniper jag tårna för Greklands sång om lax å nachos (håll öronen öppna så förstår ni nog vad jag menar)!

ESC, semifinal 1

Så har den första semifinalen avklarats. Sedan de började sända semifinalerna i ESC har jag sällan sett hela programmet. Ibland har jag orkat se fram tills röstningen, men igår såg jag hela sändningen. Ja, från och till ska sägas. Tyckte de norska programledarna var pinsamma så när de var i rutan passade jag på att städa badrummet, ladda tvättmaskinen och slutligen ta en dusch. Vilket gjorde att jag även bitvis missade bidragen. Jag har ju hört och sett alla bidragen på youtube i förväg och som vanligt var en del låtar bättre och andra sämre än i förhandstitten.
Av det jag såg igår så var det några saker som slog mig:

Serbiens låt lät bättre än jag tyckt förrut, även om Milan Stankovice fortfarande ser ut som en galen japan med albinism. Men galna japaner är roliga att titta på.

Portugals låt tycker jag är den bästa det landet har skickat även om jag egentligen avskyr Mariah Carey-låtar. Nu såg dessutom den portugisiska tjejen ut som en glad och pigg artonåring och inte som en surmulen tolvåring som i videon. Där hade de jobbat bra på framförandet.

Förvånad men glad över att Island gick vidare. Jag trodde inte att eurodisco fortfarande fungerade. Kan det vara en Eyafjallajökuleffekt?

Belgiens Tom med gitarren var så bra som jag förväntade mig men jag kommer snart att ha tröttnat på den låten ordentligt. Kul för Belgien dock som i många år skickat så usla bidrag.

Slutligen så gick de grekiska strandraggarna och Opa självklart vidare. Det är något särskillt tilltalande med karlar i vitt...jo, låten är rätt tilltalande med. I varje fall i brist på konkurrens.

Resten av låtarna, både de som gick vidare och de som åkte ur, lämnar jag åt glömskan och då speciellt Maltas bidrag som de skickat i fyra års tid nu. På torsdag gäller det; missar Sverige finalen för första gången?

Naturens under

Det är lika otroligt varje år att efter vinter kommer vår. Med den varma och fuktiga luften som är nu formligen exploderar växtligheten. Jag hör hur det växer om kvällen, det svär jag på.

80-talsnostalgi nr 2

Ännu en one-hit-grupp från 1985 som inte finns på Spotify men på tuben. Videon är ju härligt 80-talstöntig men låten håller fortfarande i mina öron:

80-talsnostalgi

Allt finns inte på Spotify tyvärr. Beatles finns till exempel inte och ibland hittar jag inte gamla favoriter av mindre känt slag. Men då finns alltid You Tube. Som denna pärla från 1986 som tio senare blev en stor hit med Annie Lennox. Orginalet är bättre med The Lover Speaks, en one-hit-wonder-låt:

Musik som jag gillade som liten

Spotify är en pärla när det gäller att hitta musik som man glömt att man minns! Gjorde för flera månader sedan en lista med låtar som jag växte upp med och som präglat min musiksmak för alltid. Den listan uppdateras forfarande då och då. Hela låtlistan finns här för den som har Spotify. Men jag saknar en kommentarfunktion i Spotify, skulle vilja kunna skriva något personligt ibland till vissa låtar. Får väl göra det här på bloggen istället.

Börjar med den låt som jag är säker på att jag hörde redan i mammas mage och som jag tydligen ville höra på grammofonen om och om igen när jag var liten. Hjärntvätt? Länkar till you tube-klipp:
Que sera, sera med Doris Day
När jag som vuxen ser sången framföras i Hitchcockfilmen Mannen som visste för mycket tycker jag den är fruktansvärt tjatig. Men samtidigt får jag en varm trygghetskänsla, liksom. Ja, hjärntvättad är jag nog.

Många låtar på min Spotifylista är faktiskt filmlåtar. Bilder och musik förstärker ju varandra. Men i mina yngsta år hade jag ingen aning om att låtarna kom från filmer. Jag hörde dem på mina föräldrars stenkakor eller på radion som var på ständigt. Nästa urplock från min lista är en sång som jag hörde på radion när jag var fem år, hade jag varit äldre hade jag köpt skivan på stört. Det är ingen filmlåt men har en berättande text som är som en film i sig:
Mälarö Kyrka med Lenne Broberg och Mats Olssons Orkester
Svulstig och pampig musik är vad jag från och med nu är insnöad på!

Eftersom radion som sagt alltid stod på hemma i mammas kök på sextio- och sjuttiotalet så hörde jag mycket Povel Ramelmusik. Kunde lagt vilken som helst låt från Povels penna på min lista. Väljer ändå den som jag nog älskar mest nämligen Evert Taube-parodin
Balladen om Eugen Cork med Povel Ramel
Gillar den gnabbiga kören som dricker direkt ur flaskan. Barnslig men ändå intelligent humor.

Den första egna LP-skivan jag köpte tror jag var en med Bay City Rollers när jag var 12 år. Ett skotskt pojkband långt innan den stora pojkbandseran. Köpte postertidningar och tapetserade rummet med dessa godingar:
Bye bye baby med Bay City Rollers
Från och med nu är jag helt såld på allt skotskt!

Lagom som jag blir tonåring kommer punken. Blir fascinerad av denna stökiga musik med
Sex Pistols och God save the queen
Frågade min mor om jag fick sätta en säkerhetsnål i kinden men hon sa nej. Anarkisten i mig dansade en sommar sedan tröttnade jag. Likadant med den för 70-talet så typiska diskomusiken. Gillade att dansa till den men lyssnade aldrig på den hemma.

Det var en annan typ av musik som jag fastnade för det året, en mer svulstig, pampig typ:
ELO med Telephone line
Synthbaserad musik blir vad jag kommer lyssna på i fortsättningen.

Istället för att bli punkare, vilket hade varit nära till hands när mina tonår och punken sammanföll, så blir jag alltså synthare. Ja, inte den tyngre, industriella sorten typ Kraftwerk eller Einsturzende Neubauten. Jag är ju uppfödd på Doris Day så det blir ju den snällare varianten av syntpop som jag håller mig till. Denna video sätter igång min syntera och mitt 80-tal. Men det är en annan historia.

Gatubarn

Det händer underliga saker i Sims 3 ibland. Som när min simsfamilj födde tvillingar på sjukhuset härom dagen. Mamman tog ena barnet med sig hem i taxi. Men pappa Sim kände tydligen att det kommer bli kärvt ekonomiskt med två småttingar samtidigt så jag får nog passa på att dryga ut inkomsten lite. Lite plumpt bara att lägga dottern på gatan sådär.

Fler bilder från mitt simsspel finns på mitt webbalbum.