Emigrantöden.

Här är ett tips på en spännande sida om ett fascinerande människoöde, Titanicmannen. Ett exempel på vad man kan få fram när man släktforskar och att familjeskrönor oftast är överdrivna men ändå bitvis kan vara sanna.

I min egen släkt sägs det att min farmors farbror Carl August Wiberg grävde guld i Kalifornien. Det har jag inte kunnat bevisa ännu. Carl föddes den 16 januari 1870 i torpet Sveden under Malmö gård i Kvillinge socken i Östergötland. Han var näst äldste sonen i en barnaskara på sju. Far var arbetskarlen/torparen Henning Wiberg och mor bonddottern Helena Lovisa Andersdotter. Där torpet låg finns nu Bravikens pappersbruk, men man kan se torpargrunden och syrenbuskarna ännu.

Hur som helst så emigrerade Carl när han var 23 år gammal i september 1893 från Göteborg via Liverpool till New York. Mellan 1905 och 1910 återfinns han i New Haven, Connecticut. Han bor på 25, Woodland Street och arbetar som fastighetsskötare (janitor) på Sheffield Laboratory i New Haven. Detta har jag hittat tack vare City Directory, adressböcker från New Haven som finns på Ancestrys sidor. Det är inget som är vanligt för städer i USA, så att min släkt bor där just då är ren skär tur för mig. Eftersom hans syster Emma Helena, som emigrerade 1894 året efter Carl , skulle till New Haven så bodde troligen Carl där redan då. Har tänkt berätta mer om Emma Helena i ett annat inlägg.

1910 står det i City Directory att Carl flyttat till Pasadena i Kalifornien. Där hittar jag honom också i 1910-års census (folkräkning) , då tillsammans med hustrun Hilda M. Wiberg och sonen Harry A. Wiberg. Carl är 40 år, Hilda 33 och Harry 7 år, född i Connecticut. Enligt folkräkningen ska Hilda och Carl varit gifta i nio år. Hilda emigrerade i juli 1893, alltså samma år som Carl. Hon hette som ogift Hilda Matilda Bengtsdotter och föddes den 2 mars 1877 i Rya socken i Skåne och var bara sexton år när hon ensam emigrerar till Amerika. Hennes föräldrar är torparen Bengt Persson och hans hustru Botilla Nilsdotter. 1896 emigrerar en syster till Hilda, Eva Carolina som ska till New Haven. Så både Carl och Hilda bor förmodligen i New Haven redan från början.

Men vi återgår till Kalifornien. Pasadena tillhör Los Angeles County. Jag har inte hittat något om att man grävt guld i den trakten. Den stora guldrushen för Kaliforniens del var åren 1848-55 och då en bra bit norr om Passadena, mer exakt i Coloma som definitivt ligger närmre San Fransisco än Los Angeles. I Bodie, som ligger nära Yosemites nationalpark, var det en liten guldrush på 1870-talet. Men som sagt det är en bra bit norr om Los Angeles och flera årtionden innan Carl kommer till Amerika. Visst lockade säkert guldet även efter de stora rusherna så Carl kan ju varit och letat guld. Men jag har som sagt inte hittat några bevis för det - ännu. Snarare verkar det som om familjen Wiberg inte stannade särskilt länge i Kalifornien. För i 1920-års folkräkning bor de på 1139 Willetta Street i Phoenix, Arizona. Carl arbetar som fastighetsskötare på YMCA i Phoenix (bilden ovan - tjusigt hus, eller hur), sonen Harry är 17 år och går i skolan. Även 1930 så bor de på 1139 East Willetta Street i ett eget hus som är värt 4500 dollar, Carl är fortfarande fastighetsskötare men sonen Harry hittar jag inte.

Hilda dör den 12 mars 1941 i Phoenix, samma adress. Det står i hennes dödsattest att hon bott i Phoenix i 30 år, vilket jag får till att de lämnade Kalifornien senast 1911. Ingen guldgrävning då inte! Bilden här är tagen 1941 enligt baksidan och föreställer Carl och hans son Harry. Carl dör tre år senare, den 5 februari 1944 i Los Angeles. Misstänker att sonen bor där men har inte hittat Harry i några handlingar av något slag.

Carls två systrar och hans mor emigrerade också till Amerika. Men det ska jag berätta mera om i ett annat inlägg. Det tar evigheter för mig att skriva om mina emigranter eftersom jag är så vetgirig. Jag googlar på allt och den här gången fastnade jag på sidor om guldrushen - vilka häftiga spökstäder det finns, och på sidor om Phoenix i 1900-talets början - vilken enormt snabb tillväxt den staden haft! Men jag har faktiskt annat att göra så jag återkommer..

Tragedi för 200 år sedan

När man släktforskar stöter man ibland på händelser som man inte hade en aning om. Som idag när jag försökte hitta en snickargesäll och hans föräldrar i Uppsala. Det blev till att plöja sida upp och sida ned i dödboken och det var då jag hajade till den 30 juli 1797. Där står nämnligen 20 personer uppradade som drunknade genom en olyckshändelse som skedde vid vindbron vid Uppsala Kungsäng. Vad hände där? Om man bor i Uppsalatrakten kanske man hört talas om det. Jag googlade och fick två träffar, bland annat denna blogg.

Det som hände var alltså att brukspatronen vid Ultuna gård, Anders Haars, ville ha hjälp med höskörden på Kungsängen som ligger vid Fyrisån. Som tack skulle folket få släppa sina kreatur på bete efter bärgningen av höet. Höbärgning brukade vara festliga tillställningar förr. Det blev förmodligen en anstormning av människor och vindbron över ån började sjunka. Man förstår paniken, de flesta var antagligen inte simkunniga. 16 stycken av de omkomna var kvinnor, den yngsta 14 den äldsta 61 år. De andra fyra var en 14-årig pojke, två unga män i 20-årsåldern och en äldre man på 72.
Det underliga är att det på minnesstenen står att 19 personer drunknade och inte 20 som i dödboken. Det är i alla fall en tragedi som berör än idag.

Rättelse: Personen som var 72 år var också en kvinna! Såg nu att det faktiskt står Lars Upgrens änka. På 1700-talet är det vanligt att gifta kvinnor inte nämns med namn utan bara som hustru eller efter mannens död som änka. Inte ens i födelseböckerna nämns modern vid namn vilket inte är roligt för en släktforskare.

Sommaren 1984

Sommaren 1984 var varm som jag minns det, cyklade till mitt första riktiga jobb på dagis. Ur min vinröda Sony Walkman - kassettversionen - strömmade skön musik. På MTV trånade jag till denna video - skaffade snabbt Ray Ban Wayfarer, kopior förstås för orginalet hade jag absolut inte råd med:
Corey Hart - Sungalsses At Night (går inte att bädda in)