fredag 28 oktober 2011

Ett liten neutrino for iväg...

Ni har väl hört om experimentet vid CERN för en månad sedan då man upptäckte att neutrinos kunde färdas snabbare än ljuset? Nu ska man göra om det fast på ett annat sätt. För det är ingen av forskarna som tror att det förra experimentet verkligen visade rätt, det är alldeles för otroligt. Det skulle ställa hela fysikvetenskapen på ända. Eller som en forskare uttrycker det: Jag skulle inte satsa pengar på det. Jag lovar äta upp mina boxershorts i TV om det stämmer.
Vad som hände i det första experimentet (enkelt utryckt) var att man sköt iväg en protonstråle från CERN i Schweiz genom jordskorpan under alperna till Gran Sasso i Italien, en sträcka på 732 km. Det tog neutrinosarna (så heter det säkert inte men det låter gulligt!) 0,0024 sekunder att färdas den sträckan, vilket skulle betyda att de for fram 0,000000006 sekunder (=60 nanosekunder) snabbare än ljuset! Einstein teorier säger att ingenting, absolut ingenting kan färdas snabbare än ljuset.
Men om det nu mot all förmodan skulle visa sig att det är möjligt att något kan gå fortare än ljuset? Vad skulle det betyda för oss vanliga dödliga? Ja, inte ett jota, vi skulle leva våra liv som vanligt. Men det skulle kanske göra tidsresor möjliga teoretiskt sett. Det ska bli spännande att se vad forskarna kommer fram till...

Här kan du läsa mer om vad en neutrino är: wikipedia
Läs mer om det nya experimentet: BBC News
Och så lite musik...

torsdag 6 oktober 2011

Äntligen!

Dagsmeja
Tomas Tranströmer
Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde
Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram inte mer.

Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm och kall
Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn framför sig.

Familjerna gick ut, de såg öppen himmel för första gången på länge
Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.

Solskenet fastnade på alla pälsmössor som frömjöl på humlorna
och solskenet fastnade på namnet V I N T E R och satt kvar där tills vintern var över.

Ett stilleben av timmerstockar på snön gjorde mig tankfull. Jag frågade dem:
"Följer ni med till min barndom?" De svarade "ja".

Inne bland snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt språk:
vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar och det
talade så sakta över snön.

Men reaplanen nigande i sitt dåns kjolar
fick tystnaden på jorden att växa i styrka.


Ur "Den halvfärdiga himlen", 1962
 
 
 
För andra året i rad så går Nobelpriset i litteratur till en person som jag faktiskt har läst! Frisk vågat av Akademien, kan det bero på  Peter Englund månne?