Naturens under

Det är lika otroligt varje år att efter vinter kommer vår. Med den varma och fuktiga luften som är nu formligen exploderar växtligheten. Jag hör hur det växer om kvällen, det svär jag på.

80-talsnostalgi nr 2

Ännu en one-hit-grupp från 1985 som inte finns på Spotify men på tuben. Videon är ju härligt 80-talstöntig men låten håller fortfarande i mina öron:

80-talsnostalgi

Allt finns inte på Spotify tyvärr. Beatles finns till exempel inte och ibland hittar jag inte gamla favoriter av mindre känt slag. Men då finns alltid You Tube. Som denna pärla från 1986 som tio senare blev en stor hit med Annie Lennox. Orginalet är bättre med The Lover Speaks, en one-hit-wonder-låt:

Musik som jag gillade som liten

Spotify är en pärla när det gäller att hitta musik som man glömt att man minns! Gjorde för flera månader sedan en lista med låtar som jag växte upp med och som präglat min musiksmak för alltid. Den listan uppdateras forfarande då och då. Hela låtlistan finns här för den som har Spotify. Men jag saknar en kommentarfunktion i Spotify, skulle vilja kunna skriva något personligt ibland till vissa låtar. Får väl göra det här på bloggen istället.

Börjar med den låt som jag är säker på att jag hörde redan i mammas mage och som jag tydligen ville höra på grammofonen om och om igen när jag var liten. Hjärntvätt? Länkar till you tube-klipp:
Que sera, sera med Doris Day
När jag som vuxen ser sången framföras i Hitchcockfilmen Mannen som visste för mycket tycker jag den är fruktansvärt tjatig. Men samtidigt får jag en varm trygghetskänsla, liksom. Ja, hjärntvättad är jag nog.

Många låtar på min Spotifylista är faktiskt filmlåtar. Bilder och musik förstärker ju varandra. Men i mina yngsta år hade jag ingen aning om att låtarna kom från filmer. Jag hörde dem på mina föräldrars stenkakor eller på radion som var på ständigt. Nästa urplock från min lista är en sång som jag hörde på radion när jag var fem år, hade jag varit äldre hade jag köpt skivan på stört. Det är ingen filmlåt men har en berättande text som är som en film i sig:
Mälarö Kyrka med Lenne Broberg och Mats Olssons Orkester
Svulstig och pampig musik är vad jag från och med nu är insnöad på!

Eftersom radion som sagt alltid stod på hemma i mammas kök på sextio- och sjuttiotalet så hörde jag mycket Povel Ramelmusik. Kunde lagt vilken som helst låt från Povels penna på min lista. Väljer ändå den som jag nog älskar mest nämligen Evert Taube-parodin
Balladen om Eugen Cork med Povel Ramel
Gillar den gnabbiga kören som dricker direkt ur flaskan. Barnslig men ändå intelligent humor.

Den första egna LP-skivan jag köpte tror jag var en med Bay City Rollers när jag var 12 år. Ett skotskt pojkband långt innan den stora pojkbandseran. Köpte postertidningar och tapetserade rummet med dessa godingar:
Bye bye baby med Bay City Rollers
Från och med nu är jag helt såld på allt skotskt!

Lagom som jag blir tonåring kommer punken. Blir fascinerad av denna stökiga musik med
Sex Pistols och God save the queen
Frågade min mor om jag fick sätta en säkerhetsnål i kinden men hon sa nej. Anarkisten i mig dansade en sommar sedan tröttnade jag. Likadant med den för 70-talet så typiska diskomusiken. Gillade att dansa till den men lyssnade aldrig på den hemma.

Det var en annan typ av musik som jag fastnade för det året, en mer svulstig, pampig typ:
ELO med Telephone line
Synthbaserad musik blir vad jag kommer lyssna på i fortsättningen.

Istället för att bli punkare, vilket hade varit nära till hands när mina tonår och punken sammanföll, så blir jag alltså synthare. Ja, inte den tyngre, industriella sorten typ Kraftwerk eller Einsturzende Neubauten. Jag är ju uppfödd på Doris Day så det blir ju den snällare varianten av syntpop som jag håller mig till. Denna video sätter igång min syntera och mitt 80-tal. Men det är en annan historia.

Gatubarn

Det händer underliga saker i Sims 3 ibland. Som när min simsfamilj födde tvillingar på sjukhuset härom dagen. Mamman tog ena barnet med sig hem i taxi. Men pappa Sim kände tydligen att det kommer bli kärvt ekonomiskt med två småttingar samtidigt så jag får nog passa på att dryga ut inkomsten lite. Lite plumpt bara att lägga dottern på gatan sådär.

Fler bilder från mitt simsspel finns på mitt webbalbum.

I väntan på ESC...

Försöker lyssna igenom årets bidrag då och då. Som vanligt finns det en hel del låtar som jag inte ens orkar en minut av, andra har jag redan tröttnat på däribland Sveriges. Tror inte Anna tar sig till final. Bidrag som jag gärna lyssnar på just nu är Belgiens, Cyperns, Norges, Schweiz, Tysklands, Bulgariens, Danmarks, Moldaviens och Frankrikes. Alla väldigt västeuropeiska i tonen.
Jag är besviken på Bosniens och Rumäniens låtar i år. Bland det mer etniska stuket har jag dock en klar favorit, lite enformig kanske men går inte att få ur huvudet, Greklands "Opa":

I´m back and I´m pessimistic!

Jag är tillbaka om nu någon skulle ha saknat mig. Tänker inte tala om varför jag inte bloggat, jag vill inte använda bloggen till att vräka ut mina privata problem. Även om en blogg från första början skapades som en dagbok på nätet, en web log. Nej, jag bloggar bara när jag mår bra, vilket jag gör för det mesta trots (eller på grund av?) att jag är en inbiten pessimist.

Ta till exempel vulkanutbrottet på Island från vulkanen som har ett namn som låter som ett svärord - Eyjafjallajökull. Eller det är glaciären som heter så, vulkanen har väl inget eget namn? Strunt samma, spyr ut aska gör den, tydligen ännu värre idag den 17 april anno 2010. Flygtrafiken drabbas i en aldrig skådad skala. Det är nu pessimisten i mig kommer fram. För jag tror att årets sommar är förstörd. Även om "experterna" på tv säger att det här vulkanutbrottet inte kommer att påverka klimatet så tror mitt inre jag att det gör det visst! Det blir en regnig, kall men framförallt molnig sommar, så det så. Nu är ju det stora flertalet somrar i Norden regniga, kalla och molniga så vi märker nog ingen skillnad. Förutom att just i år får i alla fall jag något att skylla på - Jäflajökull.

Men just nu orsakar vulkanen på Island ett annat fenomen som jag aldrig förr upplevt.
Speciellt på kvällarna när barnen och grilldoften har lagt sig, när biltrafiken lugnat sig och bara koltrasten håller serenad - visst känner man att det är något som saknas? Det har blivit tystare, inget surrande i luften från flygplan. En konstig känsla som jag gärna skulle vänja mig vid. Ljudföroreningar är lika hemska som luftditon. Gå ut den här helgen och lyssna ni också! Chansen kommer kanske aldrig tillbaka.