Snop(p)et fynd i Motala

Tack vare det planerade dubbelspåret mellan Motala och Mjölby görs flera arkeologiska utgrävningar längs sträckan. Vid Verkstadsvägen och Strandvägen i Motala har det grävts i flera år nu och man har gjort mängder med fynd från järnålder och stenålder. Nu har man grävt ner sig till äldre stenålder och hittar bland annat flinta, djurben och ljusterspetsar som är mellan 6000 och 8000 år gamla. Självklara fynd från en boplats vid vatten. Men så i förra veckan hittade Sara Gummesson ett bearbetat horn som hade en skojig och annorlunda form som helt klart påminner om en manlig kroppsdel.

Man kan ju alltid spekulera i vad detta horn använts till, om det hade något cermoniellt syfte eller om någon bara haft lekfull fantasi när denne hittade ett bra ben att knacka flinta med? Som dildo betraktat är väl storleken - 12 cm lång och 2 centimeter tjock -lite i klenaste laget!

Tillägg: Ja, jag vet att jag är sent ute att blogga om detta fynd. Men jag har tappat mitt trådlösa internet på min dator och kan för mitt liv inte hitta det igen!

Jag vet vad jag gjorde den här sommaren

Så var årets semester över. Har haft det jätteskönt trots eller kanske på grund av pengabrist. Tagit dagen som den kommer och det har varit perfekt väder. Har mest legat i skuggan och läst pocket-böcker, sju stycken hittills. Läst om Isaac Asimovs robothistorier, börjat med Stephanie Meyers vampyrserie och upptäckt Mons Kallentofts deckare i Linköpingsmiljöer.
Men jag har som vanligt dåligt samvete för att min son inte får så innehållsrika somrar som jag hade i hans ålder. Jag kuskade runt i Sverige i husvagn på sextio- och sjuttiotalet. Vartannat år var vi i Norrland och fiskade röding, vandrade på glaciärer, tittade på renskiljning och slogs med mygg. Andra år var vi i Blekinge, Skåne eller på Öland och trängdes på Böda strand. När mina föräldrar tröttnade på husvagnen hyrde de torp i Sankt Anna och det är de senare skärgårdssomrarna jag saknar mest. Att åka ut till en liten holme och bada i havet är det bästa som finns!
I år var vi bara i Varberg, vi kom inte iväg till Stockholm som jag räknat med. Hade tänkt gå på Historiska Museet men det blev för varmt. Så det blir ingen spännande skoluppsats att skriva för min son i år heller.

Lite söt sommarmusik som tröst med dansken Rasmus Seebach:

34 grader i skuggan

Nu börjar det bli lite väl hett för min smak. Nästan så jag längtar fyra månader tillbaka för att kunna dyka ner i drivor som dessa...men bara nästan!

Fler semesterbilder

Under vår semester hittills har jag slipat på min svensson-image ordentligt. Har börjat gå stavgång och varit på GeKås i Ullared för allra första gången! Eftersom jag kommer från en stad där stora shopingcentra står som spön i backen så var ju GeKås lite av en besvikelse. Inte var det speciellt mycket billigare heller utom möjligen barnkläderna. Men resan dit var halva nöjet, vi åkte som sagt tidigt på midsommaraftons morgon så E4:an var så gott som tom. Härlig känsla att äga vägen helt för sig själv. Rastade vid Brahehus där vi fick kasta i oss kaffet på grund av svidknott i hundratal. Brrrr! Rastade en andra gång vid Isaberg där det inte fanns en mygga konstigt nog. Likadant när vi åkte hem - inte en bil i sikte.

Vi var inte bara i Ullared som ni förstår av bilderna ovan. Lite lättare att gissa nu då?

Var är jag?

Familjen fick ett ryck och drog iväg på midsommarafton. Gissa var bilden är tagen?

Väntan

Om två dagar börjar min semester. Den är så efterlängtad. Kommer nog blogga en hel del eller ingenting. Önskar er alla en skön sommar.

PostESC

Innan jag slutar tjata om Eurovision Song Contest 2010 har jag lite kvar att kommentera:

De svenska tittarsiffrorna för finalen i lördags var bara hälften av fjolårets enligt bland annat Expressen. Så jag hade fel, folket ville faktiskt inte titta. För övrigt är nog ESC s storhetstid i Sverige över sedan några år tillbaka. Det är inte som förr när alla man pratade med hade sett programmet.

En minut i rutan kan dock vara tillräckligt för succe´när några miljoner europeer tittar samtidigt. I alla fall charmade Eric Saade de europeiska tonårstjejerna (en del grabbar också skulle jag tro) när han presenterade Sveriges poäng. Poängutdelningen i ESC-finalen kan var en hemskt tråkig procedur. Men i lördags hade i alla fall jag roligt åt den norska programledarinnan som tog emot rösterna. När som vanligt de flesta länders representanter som meddelade sitt lands röster var otroligt pinsamma (inte Eric Saade då förstås) så stod norskan bara där med ett hånleende på läpparna och lät de pladdra på utan att hon sa flaska. Om det var med flit eller om hon var nervös vet i sjutton, roligt var det i alla fall.

Nu är det slutbloggat om Mello och ESC för i år. Men som den schlagernörd (och då gillar jag ju inte schlagermusik) jag är så återkommer jag nästa år i det ämnet, ta det som ett hot eller löfte.