Fler semesterbilder

Under vår semester hittills har jag slipat på min svensson-image ordentligt. Har börjat gå stavgång och varit på GeKås i Ullared för allra första gången! Eftersom jag kommer från en stad där stora shopingcentra står som spön i backen så var ju GeKås lite av en besvikelse. Inte var det speciellt mycket billigare heller utom möjligen barnkläderna. Men resan dit var halva nöjet, vi åkte som sagt tidigt på midsommaraftons morgon så E4:an var så gott som tom. Härlig känsla att äga vägen helt för sig själv. Rastade vid Brahehus där vi fick kasta i oss kaffet på grund av svidknott i hundratal. Brrrr! Rastade en andra gång vid Isaberg där det inte fanns en mygga konstigt nog. Likadant när vi åkte hem - inte en bil i sikte.

Vi var inte bara i Ullared som ni förstår av bilderna ovan. Lite lättare att gissa nu då?

Var är jag?

Familjen fick ett ryck och drog iväg på midsommarafton. Gissa var bilden är tagen?

Väntan

Om två dagar börjar min semester. Den är så efterlängtad. Kommer nog blogga en hel del eller ingenting. Önskar er alla en skön sommar.

PostESC

Innan jag slutar tjata om Eurovision Song Contest 2010 har jag lite kvar att kommentera:

De svenska tittarsiffrorna för finalen i lördags var bara hälften av fjolårets enligt bland annat Expressen. Så jag hade fel, folket ville faktiskt inte titta. För övrigt är nog ESC s storhetstid i Sverige över sedan några år tillbaka. Det är inte som förr när alla man pratade med hade sett programmet.

En minut i rutan kan dock vara tillräckligt för succe´när några miljoner europeer tittar samtidigt. I alla fall charmade Eric Saade de europeiska tonårstjejerna (en del grabbar också skulle jag tro) när han presenterade Sveriges poäng. Poängutdelningen i ESC-finalen kan var en hemskt tråkig procedur. Men i lördags hade i alla fall jag roligt åt den norska programledarinnan som tog emot rösterna. När som vanligt de flesta länders representanter som meddelade sitt lands röster var otroligt pinsamma (inte Eric Saade då förstås) så stod norskan bara där med ett hånleende på läpparna och lät de pladdra på utan att hon sa flaska. Om det var med flit eller om hon var nervös vet i sjutton, roligt var det i alla fall.

Nu är det slutbloggat om Mello och ESC för i år. Men som den schlagernörd (och då gillar jag ju inte schlagermusik) jag är så återkommer jag nästa år i det ämnet, ta det som ett hot eller löfte.

Finalen

Vem som skulle vinna finalen i ESC 2010 var en öppen fråga innan sändningen. Och jag trodde att röstningen skulle bli mer spännande än det nu blev. Men när Lena framfört det tyska bidraget igår kände i alla fall jag att det var en trolig vinnare. Tycker det var en bra final. Som vanligt några bidrag som var bättre i semin men där nerverna nu spelade sina spratt, tänker mest på Serbiens och Portugals låtar. Även Greklands bidrag satt bättre i semin än nu vilket fick mig att helt ändra favoritlåt i slutänden. Jag tycker helt klart att Lenas Satellit är en värdig vinnare. Att hon är helt grön och knappt stått på en scen förut är ofattbart så proffsigt som hennes framförande var!

Men när jag för första gången på flera år röstade igår så var det på en helt annan låt. Den har växt för varje gång jag hört den och igår hade de lagt på mer gitarrer, mer tryck och lite snabbare tempo så att det jag tidigare saknat i låten plötsligt fanns där. Scenshowen var lika snygg som i semin så jag föll pladask. Vilket många i Europa gjorde också. Jag pratar om låten som blev två nämligen We could be the same med MaNga. Och jag tar tillbaka att de är Snow Patrol light utan snarare är MaNga ett turkiskt Linkin Park. När jag kollar upp dem via Spotify blir jag förvånad över att de faktiskt inte gett ut en skiva på engelska ännu, ändå sjunger sångaren på perfekt engelska. Ger de ut en engelskspråkig skiva, vilket jag är säker på att de kommer att göra, kan de bli riktigt stora. Men samtidigt är det häftigt att höra min favoritmusik framföras på turkiska och många av MaNgas låtar innehåller orientaliska drag som bara gör musiken ännu bättre. Här är deras största hit innan ESC, låten Beni benimle birak:



Äntligen har den moderna musiken slagit igenom i ESC. Även om en del gammal schlager hänger kvar som Danmarks låt som kom fyra. Retligt för den svenska uttagningskommittén som ratade den men jag håller med dem som säger att sådana låtar slutade vi med 1999. Nästa år får vi förhoppningsvis se och höra en himla massa bra popmusik av modernt stuk och inte unken schlager.

ESC semi 2 eller hoppsan så det kan gå

Så ESC 2010 blev ett historiskt år för Sverige precis som jag anade. Ingen final för stackars Anna. Jag såg alla bidragen igår men orkade inte vänta in resultatet av röstningen. Men jag anade som sagt att rubrikerna i Aftonblaskan idag skulle vara "Schlagerfiaskot" och "Avgå Björkman". Men för sjutton det är väl inget att gråta över, det var vår tur (eller otur) att åka ut nu.

Synd om lilla Anna dock, men det var inte hennes fel alls. Lite darr på rösten i början men det var ju hur det såg ut i rutan som gjorde att Sveriges låt försvann i mängden. Att bildproducenten valde att visa hur stor scenen var och hur liten Anna är kunde den svenska delegationen inte göra mycket åt tror jag. Men vem kom på iden med att ställa kören sju kilometer ifrån Anna? Hon såg ju helt övergiven ut. Utan den där närkontakten som vi såg under Mellofestivalen där Anna gick igenom rutan blev det nu istället endast några korta närbilder. Under snabbrepriserna av låtarna kände jag direkt att Sveriges låt kommer sist för klippet från framträdandet var helt intetsägande. För övrigt har jag förstått att Annas låt och Annas röst är något som man antingen älskar eller avskyr. Europa avskydde det tydligen.

Övriga tankar som snurrar i mitt huvud efter semifinal 2:

Schlagermusik från anno 1990 går tydligen hem fortfarande. Blev förfånad över att Danmark gick vidare alltså. Speciellt som den manlige sångaren såg helt skräckslagen ut, trodde ett tag att han skulle svimma.

Israels bidrag har hyllats i pressen vilket jag har haft svårt att förstå. Nu när jag orkade lyssna på hela låten så, visst det är rätt bra, Harel sjunger med känsla. Helt okay att han gick till final men jag har bara så svårt för hebreiska.

Schlagermusik från anno 1990 går tydligen hem fortfarande. Förlåt om jag upprepar mig men blev förvånad över att Irland gick vidare. Eller inte så förvånad när jag såg framförandet igår, kände på mig att folk nog skulle rösta på låten. Jag är inte folk utan tycker att låten är trist.

Efter Schweiz som vanligt usla framträdande acepterar jag respasset för grabben med öronen. Men jag tycker fortfarande att låten är bra.

Turkiets Snow Patrol-lightvarianten gick ju självklart vidare. Med den diasporan går Turkiet alltid vidare även om låten var lite för slätstruken för min smak. Söt sångare i alla fall. (diaspora=landsmän boende utomlands)

Bulgarien åkte ut med sin icke färdigskrivna låt. I grunden en riktigt bra låt om bara Miro skrivit en låttext istället för att oha hela kvällen.

Kampen om kvällens hemskaste bidrag stod mellan Nederländernas äckel-retro-schlagertjosan och Sloveniens vi-blandar-gubbrock-med-österikiskt-joddeltjosan. Det blev ovavgjort och ingen final. Litauens låt var lika usel men får ett plus för glitterkalsongerna - jag har barnslig humor, jag vet.

Rumänien gick som väntat vidare, låten har en bra refräng men saknar något. Cyperns låt gillade jag första gången jag hörde den, andra gången då jag såg videon tyckte jag den var hemsk. Igår lät det bra men var intetsägande. Ukrainas Alyosha var bättre än väntat även om låten inte är så värst bra.

Till sist alla snygga långbenta amazonsångerskor med korta tajta klänningar med släp. Alla gick till final utom Kroatiens tjejer vilket för mig är obegripligt. Kan någon förklara varför? Azerbaijans låt var så där men sångerskan Safura (är namnet en travesti på Shakira?) var kall och tråkig, Armeniens Eva Rivas var charmig men låten tråkig, Georgiens Sopho var tjusig men gapig. Kroatiens bidrag tycker jag var underhållande rakt igenom. Även om jag känner mig som en fet padda när jag ser Feminnemtjejerna. Den kroatiska diasporan är tydligen inte lika stor som den Bosniska vars låt i semifinal 1 verkligen inte borde gått vidare.

På lördag kommer det kännas lite konstigt att inte få hejja på Sverige, men tittar på finalen gör jag. Vilket många inte ska göra enligt en undersökning i någon tidning (kommer inte ihåg vilken). Tror jag inte ett dyft på, det blir miljoner svenska tittare framför tv´n precis som vanligt när de har tjurat färdigt. Själv tänker jag nog hålla tummarna för Portugal, de har ju aldrig varit i närheten av att vinna någonsin men nu så kanske de har sin chans. Och så kniper jag tårna för Greklands sång om lax å nachos (håll öronen öppna så förstår ni nog vad jag menar)!

ESC, semifinal 1

Så har den första semifinalen avklarats. Sedan de började sända semifinalerna i ESC har jag sällan sett hela programmet. Ibland har jag orkat se fram tills röstningen, men igår såg jag hela sändningen. Ja, från och till ska sägas. Tyckte de norska programledarna var pinsamma så när de var i rutan passade jag på att städa badrummet, ladda tvättmaskinen och slutligen ta en dusch. Vilket gjorde att jag även bitvis missade bidragen. Jag har ju hört och sett alla bidragen på youtube i förväg och som vanligt var en del låtar bättre och andra sämre än i förhandstitten.
Av det jag såg igår så var det några saker som slog mig:

Serbiens låt lät bättre än jag tyckt förrut, även om Milan Stankovice fortfarande ser ut som en galen japan med albinism. Men galna japaner är roliga att titta på.

Portugals låt tycker jag är den bästa det landet har skickat även om jag egentligen avskyr Mariah Carey-låtar. Nu såg dessutom den portugisiska tjejen ut som en glad och pigg artonåring och inte som en surmulen tolvåring som i videon. Där hade de jobbat bra på framförandet.

Förvånad men glad över att Island gick vidare. Jag trodde inte att eurodisco fortfarande fungerade. Kan det vara en Eyafjallajökuleffekt?

Belgiens Tom med gitarren var så bra som jag förväntade mig men jag kommer snart att ha tröttnat på den låten ordentligt. Kul för Belgien dock som i många år skickat så usla bidrag.

Slutligen så gick de grekiska strandraggarna och Opa självklart vidare. Det är något särskillt tilltalande med karlar i vitt...jo, låten är rätt tilltalande med. I varje fall i brist på konkurrens.

Resten av låtarna, både de som gick vidare och de som åkte ur, lämnar jag åt glömskan och då speciellt Maltas bidrag som de skickat i fyra års tid nu. På torsdag gäller det; missar Sverige finalen för första gången?