Sims igen

Huset är dolt under jorden med ingång från en gammal lada. Men jag måste nog bygga en källarvåning djupare för det är inte meningen att växterna ska synas ovan jord. Dessutom måste jag lära mig att ta foto i spelläget och inte i byggläget så jag slipper få rutmönstret i bild.

Mer sims

Bubbelbaren som kom med Kvällsnöjen passar bra till rymdtemat. Mor i huset/ufot Aurora Nebularis har förstårs grön hud - vad annars. Växterna bakom fönstren kom också med nya patchen. De är klart inspirerade av havskoraller, både till utseende och hur de rör sig. Tips: Klicka på bilderna så blir de större.

Sims in Space

Med senaste patchen till Sims 3 följde det med en del saker med rymdtema. Jag har alltid önskat att det ska komma ett sims där man får flytta sina simmar till en främmande planet. Verkar som det är på gång, dels har det kommit en del spejsade möbler i Store och nu de här väggarna, golven och ett fönster. Jag gjorde genast ett underjordiskt hus bebott av familjen Nebularis!

Mums på tv

Det var länge sedan det gick så många bra serier på tv som denna höst. Det är dessutom "riktiga" serier och inga realitytvsåpor. Största favoriten är naturligtvis Downton Abbey. Jag försöker komma underfund med vad det är som britterna gör för att få mig helt förtrollad vid tv:n. Denna serie är ju egentligen en kopia på Herrskap och tjänstefolk från slutet av sjuttiotalet - en tv-serie som håller än i dag. I båda  kryllar det av undertryckta känslor, dramatiska missförstånd och olycklig kärlek. Man frossar i vackra kläder och nittonhundratalets värdsliga och politiska händelser vävs in i handlingen hela tiden. Intrigerna är ju på gränsen till såpa men britterna håller balansen och man bryr sig verkligen om karaktärerna, till och med de "onda" kan jag känna sympati för.
Jag kan inte låta bli att jämföra Downton med den svenska serien Anno 1790 som också sänds just nu. Det är med svenska mått en otroligt påkostad tv-produktion, en kriminalserie fast i sengustaviansk tid. Det är spännande historier och skådisarna är duktiga. Men det fängslar inte mig på långa vägar så som Downton Abbey gör. Jag sitter mest och retar mig på detaljer, som varför allt är filmat genom något brunmurrigt filter. Visst, jag förstår att man vill visa hur skitigt det var på den tiden, men varför är då alla husen kritvita när kameran visar Stockholm från ovan? I förra veckans avsnitt, som handlade om en magnetisör  (detsamma som hypnotisör fast med lite elektrisk rekvisita) och hans tjuvaktiga kumpaner, kryllade det av konstiga klippningar vilket störde historien enormt. Det är så synd att man schablar bort en bra idé.
Man kan ju inte låta bli och undra hur Anno 1790 skulle ha gestaltat sig om britterna hade fått göra serien istället - förmodligen hade det blivit oemåtståndligt underhållande tv.

Efter Downton Abbey på lördagarna går en annan bra tv-serie, den amerikanska Boardwalk Empire som handlar om maffian under 20-talet. Jag har aldrig gillat maffiaskildringar. Jo, jag kunde se Gudfadernfilmen, men bara den första. Jag har svårt för att engagera mig i karaktärer som är skurkar, visserligen med vissa mänskliga drag men i det stora hela genomruttna. Jag älskade dock filmen De omutbara med Kevin Costner och Sean Connery men då handlade det om de godas kamp mot den onda maffian. Därför är jag förvånad över att jag tycker att Boardwalk Empire är så underhållande, för här finns det inte särskilt många goda karaktärer. Det är inte en måste-se-serie men jag kan inte slita mig när jag hamnar framför den.

En måste-se-serie är däremot brittiska Paradox som går på en idiotisk tid klockan 22.15 en söndagkväll. Min väckarklocka ringer halv fem varje vardag så att lägga sig efter 23.00 är rena döden. Tur då att serien finns på SVT Play dagen efter. Vad serien handlar om kan ni läsa här - det är spännande hälften sci-fi och hälften deckare. Men den största anledningen heter Emun Elliott - min nya skådisfavorit. Jag vet att han är 20 år yngre men han är skotte och ser ut så här:

Slutligen det bästa med alla de ovan nämnda tv-serierna. De går alla på SVT och därmed INGEN REKLAM = Lycka!

111111

Måste väl ha in ett inlägg ett datum som detta. Men har inget särskilt att blogga om. Jo, det är skönt att det är fredag, temperaturen har krypit under nollan för första gången den här hösten. November har varit uthärdlig så här långt. Jag har alltid haft det svårt med att dagsljuset minskar, men jag blir deppig även på våren när ljuset återvänder. Klarar inte av årstidsväxlingarna helt enkelt, jag borde flytta till, ja, någonstans vid ekvatorn där det är samma ljus hela tiden. Men de nordiska årstiderna har ju sin charm och maj och juni återkommer ju varje år.
Den här låten piggar i alla fall upp i höstmörkret:

Ett liten neutrino for iväg...

Ni har väl hört om experimentet vid CERN för en månad sedan då man upptäckte att neutrinos kunde färdas snabbare än ljuset? Nu ska man göra om det fast på ett annat sätt. För det är ingen av forskarna som tror att det förra experimentet verkligen visade rätt, det är alldeles för otroligt. Det skulle ställa hela fysikvetenskapen på ända. Eller som en forskare uttrycker det: Jag skulle inte satsa pengar på det. Jag lovar äta upp mina boxershorts i TV om det stämmer.
Vad som hände i det första experimentet (enkelt utryckt) var att man sköt iväg en protonstråle från CERN i Schweiz genom jordskorpan under alperna till Gran Sasso i Italien, en sträcka på 732 km. Det tog neutrinosarna (så heter det säkert inte men det låter gulligt!) 0,0024 sekunder att färdas den sträckan, vilket skulle betyda att de for fram 0,000000006 sekunder (=60 nanosekunder) snabbare än ljuset! Einstein teorier säger att ingenting, absolut ingenting kan färdas snabbare än ljuset.
Men om det nu mot all förmodan skulle visa sig att det är möjligt att något kan gå fortare än ljuset? Vad skulle det betyda för oss vanliga dödliga? Ja, inte ett jota, vi skulle leva våra liv som vanligt. Men det skulle kanske göra tidsresor möjliga teoretiskt sett. Det ska bli spännande att se vad forskarna kommer fram till...

Här kan du läsa mer om vad en neutrino är: wikipedia
Läs mer om det nya experimentet: BBC News
Och så lite musik...

Äntligen!

Dagsmeja
Tomas Tranströmer
Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde
Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram inte mer.

Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm och kall
Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn framför sig.

Familjerna gick ut, de såg öppen himmel för första gången på länge
Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.

Solskenet fastnade på alla pälsmössor som frömjöl på humlorna
och solskenet fastnade på namnet V I N T E R och satt kvar där tills vintern var över.

Ett stilleben av timmerstockar på snön gjorde mig tankfull. Jag frågade dem:
"Följer ni med till min barndom?" De svarade "ja".

Inne bland snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt språk:
vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar och det
talade så sakta över snön.

Men reaplanen nigande i sitt dåns kjolar
fick tystnaden på jorden att växa i styrka.

Ur "Den halvfärdiga himlen", 1962

 

 

 

För andra året i rad så går Nobelpriset i litteratur till en person som jag faktiskt har läst! Frisk vågat av Akademien, kan det bero på  Peter Englund månne?