Jaaaaaa, Loreen gjorde det! Blandningen av Bauerskt sagoväsen (prinsessan Tuvstarr i mörkare variant tänker jag på) och den heta ökenvinden från Marocko förförde resten av Europa också. Det var länge sedan jag enbart höll på Sverige i Eurovision. Under alla år som det varit telefonröstning har jag alltid röstat på minst ett av bidragen. Men inte i år och ändå fanns det många låtar som jag gillade. Men ingen var så bra som Euphoria. Innan semifinalen i torsdags var jag lite osäker ändå. Jag har nästan tröttnat på själva låten, den är ju sönderspelad på radion. Men när jag såg framträdandet på scen fick jag åter samma gåshud - så snyggt och vilken röst hon har!
Igår var jag trots det jättenervös. Visst vi var segertippade överallt, men det är vi ju nästan varje år. Men en halvminut in på Loreens framförande blev jag helt säker på att hon kommer vinna. Och det gjorde hon ju överlägset! Vi slog nästan poängrekordet - bara femton poäng från fiolhoben Rybaks rekord. Det får väl vara norrmännens tröst nu när de kom sist med bara sju poäng. Man härmar inte Saade ostraffat.
Nu kommer jag inte bry mig om Melodifestivalen så mycket i fortsättningen. För inte kan vi göra bättre ifrån oss än så här? Eurovision blir en liten rolig grej i maj att fördriva tiden med. Bara två små frågor återstår i mitt euforiska tillstånd: Kommer Christer Björkman avgå nu med flaggan i topp? Och var någonstans ligger landet Italien? Inte i Europa väl? (Det enda land igår som inte gav Euphoria en endaste poäng).
söndag 27 maj 2012
tisdag 15 maj 2012
Loreens största hot
Italien är väl det största och kanske det enda hotet mot våran Loreen i Eurovision,, eller vad tror ni? Ett proffs i lyxförpackning är i alla fall Nina Zilli:
lördag 5 maj 2012
Samma låt i en dålig och en bra version
Belgiens bidrag till ESC 2012 tycker jag är hemskt när jag ser denna video från uttagningen. Men i den akustiska versionen blir den en liten pärla, eller hur?:
fredag 20 april 2012
Google Maps avlövad
Nya bilder på Google Maps tydligen eftersom det förut var fullt med löv på träden. Men nu ser man tydligt slottsruinen Ringstaholm mitt i Motala Ström mellan Fiskeby och Borg. Är ju omöjligt att ta sig dit eftersom man måste ha båt:
Visa större karta
Visa större karta
onsdag 21 mars 2012
The Shining - den gladare versionen
Det finns folk där ute som är duktiga på att göra filmtrailers i lite annorlunda versioner. Det blir ibland väldigt trovärdigt och hysteriskt roligt:
Andra skickligt omgjorda trailers är: Sound of Music - en riktig rysare, Nyckeln till frihet - ett fängslande romantiskt drama, den ruggiga Ensam hemma och den romantiska komedin Taxi Driver. Jo, just det, den lite skruvade Dirty Dancing regiserad av David Lynch!
Andra skickligt omgjorda trailers är: Sound of Music - en riktig rysare, Nyckeln till frihet - ett fängslande romantiskt drama, den ruggiga Ensam hemma och den romantiska komedin Taxi Driver. Jo, just det, den lite skruvade Dirty Dancing regiserad av David Lynch!
lördag 17 mars 2012
Gör om, gör rätt
I förra blogginlägget fick jag det till att Amesbury Archer kunde vara den som förde bronsåldern till England därför att det äldsta bronsföremålet fanns i graven. Men det fanns ingen bronskniv, "bara" kopparknivar. Jag blev så betagen av charmige Neil Oliver så jag missuppfattade vad han faktiskt sa. Däremot var troligen mannen i graven en av de som tog kunskapen att bearbeta metall (=koppar) med sig till England. Kopparhantverket kom förhållandevis sent till de Britiska öarna. Men kunskapen att blanda in tenn vid smältningen och därmed framställa det mycket starkare bronset var man tidig med i Britannien.
Arkeologi är ingen exakt vetenskap. En arkeolog kan aldrig säga säker att det var si och så. Man kan tolka fynden och komma med teorier. Ju fler fynd som kan stärka en teori dessto troligare är den. Men som sagt före de skriftliga källornas tidsålder kan vi aldrig säkert veta.
Det som är fakta när det gäller Amesbury Archer är att han i graven fick med sig fem keramikkärl som tillhör Klockbägarkulturen, 15 flintspetsar, vaga rester av en långbåge, handledsskydd, två guldföremål som är de äldsta daterade funna i Britannien, tre små kopparknivar och diverse redskap som används vid tillverkning av flintredskap och vid metallbearbetning. Han dog ca 2 300 f. Kr. det vill säga för 4 300 år sedan i England och blev begravd 5 kilometer från Stonehenge vid exakt samma tid som man reste de stora blåstenarna på slätten. Mannens tandemalj avslöjar att han är uppvuxen i alperna i Centraleuropa.
Guldet och mängden keramikkärl gör graven till den rikaste från denna tidsperiod i Storbritannien. Men det är ändå det faktum att han kom så långväga ifrån som är det mest spännande. Tänk om det var en son till honom som man funnit istället. Då skulle tänderna kanske bara visa att han var född på platsen. För att göra det hela ännu mer spännande så kanske man faktiskt har funnit hans son! Man hittade nämligen en grav i närheten med en man i 35-40-års ålder som hade fått knät avkapat några år före sin död. Inte alls en lika fyndrik grav. Men mannen i den graven och Amesbury Archer delar en ovanlig kroppslig deffekt i fötterna som bara närbesläktade delar. De borde var bröder, kusiner eller far och son.
Jag har inte hört än att man gjort någon tand- och/eller DNAanalys av den andre mannen, men det förmodar jag att man gör. Då kommer jag självklart att berätta om vad arkeologerna kommit fram till. Men just nu får det vara färdigbloggat om Amesbury Archer från min sida!
Arkeologi är ingen exakt vetenskap. En arkeolog kan aldrig säga säker att det var si och så. Man kan tolka fynden och komma med teorier. Ju fler fynd som kan stärka en teori dessto troligare är den. Men som sagt före de skriftliga källornas tidsålder kan vi aldrig säkert veta.
Det som är fakta när det gäller Amesbury Archer är att han i graven fick med sig fem keramikkärl som tillhör Klockbägarkulturen, 15 flintspetsar, vaga rester av en långbåge, handledsskydd, två guldföremål som är de äldsta daterade funna i Britannien, tre små kopparknivar och diverse redskap som används vid tillverkning av flintredskap och vid metallbearbetning. Han dog ca 2 300 f. Kr. det vill säga för 4 300 år sedan i England och blev begravd 5 kilometer från Stonehenge vid exakt samma tid som man reste de stora blåstenarna på slätten. Mannens tandemalj avslöjar att han är uppvuxen i alperna i Centraleuropa.
Guldet och mängden keramikkärl gör graven till den rikaste från denna tidsperiod i Storbritannien. Men det är ändå det faktum att han kom så långväga ifrån som är det mest spännande. Tänk om det var en son till honom som man funnit istället. Då skulle tänderna kanske bara visa att han var född på platsen. För att göra det hela ännu mer spännande så kanske man faktiskt har funnit hans son! Man hittade nämligen en grav i närheten med en man i 35-40-års ålder som hade fått knät avkapat några år före sin död. Inte alls en lika fyndrik grav. Men mannen i den graven och Amesbury Archer delar en ovanlig kroppslig deffekt i fötterna som bara närbesläktade delar. De borde var bröder, kusiner eller far och son.
Jag har inte hört än att man gjort någon tand- och/eller DNAanalys av den andre mannen, men det förmodar jag att man gör. Då kommer jag självklart att berätta om vad arkeologerna kommit fram till. Men just nu får det vara färdigbloggat om Amesbury Archer från min sida!
fredag 16 mars 2012
Arkeologiskt frosseri
Fredag, nyss hemkommen från jobbet. Trött, sätter mig och slösurfar och blir genast mycket piggare. För en arkeologiintresserad hittar jag en massa spännande. De har hittat en gammal brunn under Lunds Domkyrka som måste vara äldre än nuvarande kyrkan - kanske ända sedan 900-talet.
I en annan domkyrka, nämligen den i Åbo i Finland,, har man daterat en massa relikben och funnit några som är 2000 år gamla. Relikskrin ska ju innehålla ben ( eller andra artefakter) från något katolskt helgon. Men det är vanligare att benbitarna oftast är mycket yngre än detta helgon. Ibland kanske det är djurben istället. Att hitta ben som är närmast från Jesu tid är fantastiskt.
De finska arkeologerna ska använda sig av den metod som jag tycker är en av arkeologins mest spännande dateringsmetoder efter C14-metoden. Nämligen den där de mäter radioaktiva isotoper som till exempel strontium i personens tänder. Det lagras i emaljen genom vattnet man dricker, vatten som är unikt för varje liten del av världen. Man kan alltså se var en människa är uppväxt och har levt. Genom den metoden kunde man se att den mumifierade ismannen Ötzi som man fann i alperna var född en liten bit nordost om den plats där han hittades.
Ännu mer spännande är det när personen i graven kommer mer långväga ifrån. Speciellt om han är så där 4 300 år gammal. I maj 2002 skulle man bygga nya lägenheter i Amesbury i England. Man fann då en välbevarad skelettgrav från bronsåldern. Eftersom mannen fått så många pilspetsar med sig i graven kallades han för Bågskytten från Amesbury, Amesbury Archer. Nu är det så att Amesbury ligger väldigt nära ett av engelsmännen mycket omhuldat monument så därför kallades han även för Kungen av Stonehenge. Det fanns nämligen inte bara flintpilar i graven utan även de äldsta guldföremålen i England. Först trodde man det var två örhängen men tror nu att det är dekor man sätter i änden på hårflätor. Tjusig karl med andra ord! Men att han var en härskare över Stonehenge är väl tveksamt.
Örhängen eller hårdekor?
En annan teori är att han var en pilgrim som rest till Stonehenge för att lindra sina smärtor. Bågskytten hade nämligen ett svårt skadat knä som måste gjort mycket ont. I så fall hade han rest långt, för isotoperna i tandemaljen avslöjar att han kommer från de centraleuropeiska alperna. Inte exakt från samma plats som Ötzi men nästan! Ötzi levde ca 1000 år före Amesbury Archer men det finns två saker som förenar dem: De ändrar på tidsspannet för metallers utbredning. Özti ägde en fint arbetad kopparyxa - en av de äldsta funna hittills. Bågskytten från Amesbury fick med sig tre kopparknivar men också en mängd föremål som tyder på att han var kopparslagare och metalltillverkare. Ett föremål är viktigare än till och med guldet i graven. Det är det äldsta föremålet i det materialet funnet i Storbritannien - en kniv av finaste brons (en blandning av koppar och tenn). Amesbury Archer var kanske inte kung av Stonehenge utan istället den som förde England in i bronsåldern?
Bronsåldern är min favoritperiod inom arkeologi. Om den brittiska bronsåldern och där jag lärde mig mycket nytt om just Amesbury Archer handlar den underbara tv-serien från BBC om Storbritanniens förhistoria som ni kan se här: Britanniens vagga. Men skynda! Avsnittet ligger bara kvar till och med måndag den 19 mars.
Slutligen en glad arkeologisk nyhet på hemmaplan. I min hemstad Norrköping har man äntligen hittat husrester betydligt äldre än 1600-tal och 1700-tal som varit fallet hittills. Nu väntar jag bara på att man ska hitta hövdingaborgen någonstans i närheten också. Ni vet den som gett namn åt kvarteret Knäppingsborg och där hövdingen bodde som hade råd att bekosta den första bron över Strömmen. Eller det kanske bara är en lokal myt...
I en annan domkyrka, nämligen den i Åbo i Finland,, har man daterat en massa relikben och funnit några som är 2000 år gamla. Relikskrin ska ju innehålla ben ( eller andra artefakter) från något katolskt helgon. Men det är vanligare att benbitarna oftast är mycket yngre än detta helgon. Ibland kanske det är djurben istället. Att hitta ben som är närmast från Jesu tid är fantastiskt.
De finska arkeologerna ska använda sig av den metod som jag tycker är en av arkeologins mest spännande dateringsmetoder efter C14-metoden. Nämligen den där de mäter radioaktiva isotoper som till exempel strontium i personens tänder. Det lagras i emaljen genom vattnet man dricker, vatten som är unikt för varje liten del av världen. Man kan alltså se var en människa är uppväxt och har levt. Genom den metoden kunde man se att den mumifierade ismannen Ötzi som man fann i alperna var född en liten bit nordost om den plats där han hittades.
Ännu mer spännande är det när personen i graven kommer mer långväga ifrån. Speciellt om han är så där 4 300 år gammal. I maj 2002 skulle man bygga nya lägenheter i Amesbury i England. Man fann då en välbevarad skelettgrav från bronsåldern. Eftersom mannen fått så många pilspetsar med sig i graven kallades han för Bågskytten från Amesbury, Amesbury Archer. Nu är det så att Amesbury ligger väldigt nära ett av engelsmännen mycket omhuldat monument så därför kallades han även för Kungen av Stonehenge. Det fanns nämligen inte bara flintpilar i graven utan även de äldsta guldföremålen i England. Först trodde man det var två örhängen men tror nu att det är dekor man sätter i änden på hårflätor. Tjusig karl med andra ord! Men att han var en härskare över Stonehenge är väl tveksamt.
Örhängen eller hårdekor?En annan teori är att han var en pilgrim som rest till Stonehenge för att lindra sina smärtor. Bågskytten hade nämligen ett svårt skadat knä som måste gjort mycket ont. I så fall hade han rest långt, för isotoperna i tandemaljen avslöjar att han kommer från de centraleuropeiska alperna. Inte exakt från samma plats som Ötzi men nästan! Ötzi levde ca 1000 år före Amesbury Archer men det finns två saker som förenar dem: De ändrar på tidsspannet för metallers utbredning. Özti ägde en fint arbetad kopparyxa - en av de äldsta funna hittills. Bågskytten från Amesbury fick med sig tre kopparknivar men också en mängd föremål som tyder på att han var kopparslagare och metalltillverkare. Ett föremål är viktigare än till och med guldet i graven. Det är det äldsta föremålet i det materialet funnet i Storbritannien - en kniv av finaste brons (en blandning av koppar och tenn). Amesbury Archer var kanske inte kung av Stonehenge utan istället den som förde England in i bronsåldern?
Bronsåldern är min favoritperiod inom arkeologi. Om den brittiska bronsåldern och där jag lärde mig mycket nytt om just Amesbury Archer handlar den underbara tv-serien från BBC om Storbritanniens förhistoria som ni kan se här: Britanniens vagga. Men skynda! Avsnittet ligger bara kvar till och med måndag den 19 mars.
Slutligen en glad arkeologisk nyhet på hemmaplan. I min hemstad Norrköping har man äntligen hittat husrester betydligt äldre än 1600-tal och 1700-tal som varit fallet hittills. Nu väntar jag bara på att man ska hitta hövdingaborgen någonstans i närheten också. Ni vet den som gett namn åt kvarteret Knäppingsborg och där hövdingen bodde som hade råd att bekosta den första bron över Strömmen. Eller det kanske bara är en lokal myt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)