Hur som helst, vi går nöjda tillbaka till bilen för vidare färd mot Vreta. Men det är ju ett naturreservat och i sådana finns alltid spänger (en spång, flera spänger? Eller hur?). Här var det en ovanligt lång spång över en mycket blöt och lerig strandäng. Jag gör något som man aldrig ska göra när man går på en spång över lera: Jag tittar upp mot träden efter fåglar.
Strax därefter studerar jag mer marknära fauna kan man säga. Det är ju synd att ingen av sällskapet hade mod nog att ta ett kort på mig efter snedsteget. Men jag var ganska sur på alla sätt, bokstavligt och bildligt! Min käre make hade ett himla besvär med att få upp skorna ur leran. Kameran klarade sig som tur är. Själv fick jag ett rejält skrubbsår på ena knät efter att tydligen ha slagit i spången på något sätt.
Det var den påskutflykten. Nästa gång tar jag med ombyte!
3 kommentarer:
Gyttjebad i all ära, men själv föredrar jag nog att utföra det på nå´t bättre spa.. Hihi
Japp. Jag med tror jag, leran jag hamnade i verkade uttorkande på huden tyckte jag. Spalera är väl av lenare sort förmodar jag.
Jag tycker synd om dig!!
Skicka en kommentar