onsdag 28 april 2010

I väntan på ESC...

Försöker lyssna igenom årets bidrag då och då. Som vanligt finns det en hel del låtar som jag inte ens orkar en minut av, andra har jag redan tröttnat på däribland Sveriges. Tror inte Anna tar sig till final. Bidrag som jag gärna lyssnar på just nu är Belgiens, Cyperns, Norges, Schweiz, Tysklands, Bulgariens, Danmarks, Moldaviens och Frankrikes. Alla väldigt västeuropeiska i tonen.
Jag är besviken på Bosniens och Rumäniens låtar i år. Bland det mer etniska stuket har jag dock en klar favorit, lite enformig kanske men går inte att få ur huvudet, Greklands "Opa":

lördag 17 april 2010

I´m back and I´m pessimistic!

Jag är tillbaka om nu någon skulle ha saknat mig. Tänker inte tala om varför jag inte bloggat, jag vill inte använda bloggen till att vräka ut mina privata problem. Även om en blogg från första början skapades som en dagbok på nätet, en web log. Nej, jag bloggar bara när jag mår bra, vilket jag gör för det mesta trots (eller på grund av?) att jag är en inbiten pessimist.

Ta till exempel vulkanutbrottet på Island från vulkanen som har ett namn som låter som ett svärord - Eyjafjallajökull. Eller det är glaciären som heter så, vulkanen har väl inget eget namn? Strunt samma, spyr ut aska gör den, tydligen ännu värre idag den 17 april anno 2010. Flygtrafiken drabbas i en aldrig skådad skala. Det är nu pessimisten i mig kommer fram. För jag tror att årets sommar är förstörd. Även om "experterna" på tv säger att det här vulkanutbrottet inte kommer att påverka klimatet så tror mitt inre jag att det gör det visst! Det blir en regnig, kall men framförallt molnig sommar, så det så. Nu är ju det stora flertalet somrar i Norden regniga, kalla och molniga så vi märker nog ingen skillnad. Förutom att just i år får i alla fall jag något att skylla på - Jäflajökull.

Men just nu orsakar vulkanen på Island ett annat fenomen som jag aldrig förr upplevt.
Speciellt på kvällarna när barnen och grilldoften har lagt sig, när biltrafiken lugnat sig och bara koltrasten håller serenad - visst känner man att det är något som saknas? Det har blivit tystare, inget surrande i luften från flygplan. En konstig känsla som jag gärna skulle vänja mig vid. Ljudföroreningar är lika hemska som luftditon. Gå ut den här helgen och lyssna ni också! Chansen kommer kanske aldrig tillbaka.