Innan jag slutar tjata om Eurovision Song Contest 2010 har jag lite kvar att kommentera:
De svenska tittarsiffrorna för finalen i lördags var bara hälften av fjolårets enligt bland annat Expressen. Så jag hade fel, folket ville faktiskt inte titta. För övrigt är nog ESC s storhetstid i Sverige över sedan några år tillbaka. Det är inte som förr när alla man pratade med hade sett programmet.
En minut i rutan kan dock vara tillräckligt för succe´när några miljoner europeer tittar samtidigt. I alla fall charmade Eric Saade de europeiska tonårstjejerna (en del grabbar också skulle jag tro) när han presenterade Sveriges poäng. Poängutdelningen i ESC-finalen kan var en hemskt tråkig procedur. Men i lördags hade i alla fall jag roligt åt den norska programledarinnan som tog emot rösterna. När som vanligt de flesta länders representanter som meddelade sitt lands röster var otroligt pinsamma (inte Eric Saade då förstås) så stod norskan bara där med ett hånleende på läpparna och lät de pladdra på utan att hon sa flaska. Om det var med flit eller om hon var nervös vet i sjutton, roligt var det i alla fall.
Nu är det slutbloggat om Mello och ESC för i år. Men som den schlagernörd (och då gillar jag ju inte schlagermusik) jag är så återkommer jag nästa år i det ämnet, ta det som ett hot eller löfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar