lördag 28 juli 2012

Os-invigningen

Hade inte tänkt att se invigningen av os i London eftersom jag varit igång sedan halv fem på morgonen. Men jag blev ju sittandes (eller liggandes i sängen snarare) hela långa natten. Tänk att det alltid ska dra över tiden i timmar.
Os-invigningen i Peking går ju aldrig att slå i perfektion. Det enda man kan göra efter detta är väl att skala av och förenkla. Gjorde britterna det? Nja, det var bitvis rörigt och för mycket. Men de lade in humor och charm. Rowan Atkinson spelandes samma ton i Chariots of Fire, James Bond hämtar drottningen med helikopter och David Beckham kör osfacklan med racerbåt på Themsen - det var humor det!
När elden skulle tändas blev det inte någon gammal legendar utan 7 okända unga idrottare som fick äran. Genialiskt drag. Men jag undrar om elden ska brinna där mitt i arenan hela tiden? Ska det inte vara tävlingar där?
Som vanligt är intåget av alla 205 länder tidskrävande till max och inte så roligt att titta på heller. Kan man inte placera dem i förväg och sedan annonsera dem eller något?
Deltagarländernas kläder är ju ett kapitel för sig. Alla små obskyra söderhavsöar med bastkjolar och blommor i håret är charmigt. Svenska truppens kläder en katastrof - det fulaste jag sett! Och då hade ändå Tyskland pastelliga jackor - rosa för tjejerna och ljusblå för killarna. Svenska olympiska kommitten lade designerjobbet på ett kinesiskt företag. Skämmes  Sverige som godtog dessa bleka björnliganrandiga tröjor! USA :s trupp bar också kläder sydda av lågavlönade kineser. Men kläderna är designade av Ralph Loren i New Englandstil vilket gör amerikanerna snyggast klädda som vanligt.
Dessutom var Sverige bara representerat av Gunilla Lindberg från IOK. Vad har vi kungahuset till om de inte ska representera Sverige just i dessa sammanhang? Otroligt lamt. Både Norges och Danmarks kungligheter var där.
Eftersom os går i musiknationen över alla andra förväntade jag mig en riktigt häftig avslutning på invigningen. Coldplay, Adele eller Muse exempelvis. Men det blev som jag nog innerst inne anat Paul McCartney skrålandes Hey Jude. Inte lyckat enligt mina öron.
Well then, nu kommer Tv :n gå varm en tid när min man bänkar sig där. Tydligen är det os i svt 1 dygnet runt - ett os-rekord så gott som något. Och är det någon gång som jag tittar på sport så är det under os. Heja Sverige!

Inga kommentarer: