Musik som jag gillade som liten

Spotify är en pärla när det gäller att hitta musik som man glömt att man minns! Gjorde för flera månader sedan en lista med låtar som jag växte upp med och som präglat min musiksmak för alltid. Den listan uppdateras forfarande då och då. Hela låtlistan finns här för den som har Spotify. Men jag saknar en kommentarfunktion i Spotify, skulle vilja kunna skriva något personligt ibland till vissa låtar. Får väl göra det här på bloggen istället.

Börjar med den låt som jag är säker på att jag hörde redan i mammas mage och som jag tydligen ville höra på grammofonen om och om igen när jag var liten. Hjärntvätt? Länkar till you tube-klipp:
Que sera, sera med Doris Day
När jag som vuxen ser sången framföras i Hitchcockfilmen Mannen som visste för mycket tycker jag den är fruktansvärt tjatig. Men samtidigt får jag en varm trygghetskänsla, liksom. Ja, hjärntvättad är jag nog.

Många låtar på min Spotifylista är faktiskt filmlåtar. Bilder och musik förstärker ju varandra. Men i mina yngsta år hade jag ingen aning om att låtarna kom från filmer. Jag hörde dem på mina föräldrars stenkakor eller på radion som var på ständigt. Nästa urplock från min lista är en sång som jag hörde på radion när jag var fem år, hade jag varit äldre hade jag köpt skivan på stört. Det är ingen filmlåt men har en berättande text som är som en film i sig:
Mälarö Kyrka med Lenne Broberg och Mats Olssons Orkester
Svulstig och pampig musik är vad jag från och med nu är insnöad på!

Eftersom radion som sagt alltid stod på hemma i mammas kök på sextio- och sjuttiotalet så hörde jag mycket Povel Ramelmusik. Kunde lagt vilken som helst låt från Povels penna på min lista. Väljer ändå den som jag nog älskar mest nämligen Evert Taube-parodin
Balladen om Eugen Cork med Povel Ramel
Gillar den gnabbiga kören som dricker direkt ur flaskan. Barnslig men ändå intelligent humor.

Den första egna LP-skivan jag köpte tror jag var en med Bay City Rollers när jag var 12 år. Ett skotskt pojkband långt innan den stora pojkbandseran. Köpte postertidningar och tapetserade rummet med dessa godingar:
Bye bye baby med Bay City Rollers
Från och med nu är jag helt såld på allt skotskt!

Lagom som jag blir tonåring kommer punken. Blir fascinerad av denna stökiga musik med
Sex Pistols och God save the queen
Frågade min mor om jag fick sätta en säkerhetsnål i kinden men hon sa nej. Anarkisten i mig dansade en sommar sedan tröttnade jag. Likadant med den för 70-talet så typiska diskomusiken. Gillade att dansa till den men lyssnade aldrig på den hemma.

Det var en annan typ av musik som jag fastnade för det året, en mer svulstig, pampig typ:
ELO med Telephone line
Synthbaserad musik blir vad jag kommer lyssna på i fortsättningen.

Istället för att bli punkare, vilket hade varit nära till hands när mina tonår och punken sammanföll, så blir jag alltså synthare. Ja, inte den tyngre, industriella sorten typ Kraftwerk eller Einsturzende Neubauten. Jag är ju uppfödd på Doris Day så det blir ju den snällare varianten av syntpop som jag håller mig till. Denna video sätter igång min syntera och mitt 80-tal. Men det är en annan historia.